Två vandringar i rad nu har vi hittat urhäftiga raviner med vandringsleder i och längs med. Att se hur det forsande vattnet har slipat ner sin väg genom berget under årtusenden är smått fascinerande.
En hel del vandringsleder här i alperna är barnanpassade för att underhålla och låta barnen uppleva och lära sig saker under vandringen. Jag ska skriva mer om de stationer som fanns på leden Leutascher Geisterklamm i ett annat inlägg för de var både fina och lärorika. De var riktigt välgjorda och lärde oss bland annat om alpina växter och vattnets kraft att forma berg. Men som sagt, mer om det en annan dag.
Det var inte de fina stationerna som lockade oss till leden Leutascher Geisterklamm, det var den imponerande ravinen! En del av leden gick i ravinen på broar och ”balkonger” av stål och galler. Överallt gick kunde vi se rakt ner i ravinen under våra fötter och trots att jag annars inte är särkilt höjdrädd kittlade det till ordentligt när jag råkade titta ner under mig.
Innan vi kom till ravinen gick leden genom en fin lövskog som var sådär guldglimmande som på vykort. Det var helt magiskt vackert när solen lös igenom! Den där skogen fick förresten ett eget inlägg häromdagen. Det heter Om en alpskog i höstbrand och innehåller ännu fler höstbilder från er som inte kan få nog.
Här kommer mina bilder från vår vandring på leden Leutascher Geisterklamm i närheten av Mittenwald.
Wow, vilken storslagen plats!
Ja det är hejdundandes vackert! 🙂
Så vackert, och storslaget. Jag blir höjdrädd.
Jo det kittlade till i magen när man råkade titta ner 🙂
Vilken härlig och vacker natur!!! Hälsningar från ett Stockholm i snökaos 😉
Ja det är väldans vackert 🙂 Ser i flödet på FB att det verkar vara ett helt galet snöväder över mellansverige!
Vilka vackra foton! Höstfärger och sol går verkligen bra ihop 🙂 Men alltså, wow, det var ingen dålig höjd! Får nästan svindel bara av att titta på bilderna.
Ja årets höstbilder har varit något extra 🙂 Jag undvek att titta ner faktiskt, det räckte att titta ut över räcket 🙂
Det måste verkligen ha varit en hissnande vandring!! Det gnisslade väl i vajrarna också för att höja stämningen lite, va!? 😉 Kram
Självklart skulle ju barnen hoppa lite på bron för att den skulle gunga lite 😉 Jag bad dem att genast sluta för att rädda sina stackars mamma från hjärtinfarkt 🙂