Deutsches Museum är ett gigantiskt, världsberömt och välbesökt vetenskapsmuseum i München. Som museinörd imponerades jag dock inte så värst vid vårt första besök. Men jag är ju inte sämre än att kunna ge det anrika museet en ny chans.
En isande kall eftermiddag vid Isar.
I isande vindar promenerade vi över floden Isar som flyter genom München. Vårt sikte var inställt på värmen inne på Deutsches museum som tydligen skulle ha gjort om sin barnavdelning, det ville vi se! Efter lite research på museets hemsida var mina förväntningar ändå ganska höga, trots att jag inte var så imponerad förra gången vi var där.
Deutsches Museum – en besvikelse – igen.
Men nej, det var ingen höjdare den här gången heller. För en pedagog som jag, med specialiseringar inom bland annat naturvetenskap, teknik och museipedagogik, hade man ju kunnat tänka sig att museet skulle vara ett paradis. Men … nä, inte så mycket tyvärr. Jag är kanske överdrivet petig när det gäller hur utställningar är utformade och presenteras men det här museet tilltalar inte mig helt enkelt.
Vad va museinörden – aka museisnobben inte nöjd med då?
Den största stora tråkigheten inne på Deutsches Museum är bristen på hands-on-stationer. Det finns såklart men egentligen mest på den faktiskt ganska lilla delen som riktas speciellt till barn. De allra flesta utställningar är otroligt gammeldags och bygger på att man ska titta på saker som står bakom glas, inte mycket interaktivitet med besökarna.
Det är alltså lite som Naturhistoriska museet i Stockholm, ett fantastiskt museum, med spännande och värdefulla föremål men de presenteras på ett uuuurtråkigt sätt. Det är synd att det är riktigt kostsamt att producera väl genomarbetade utställningar där besökarna tillåts medverka, testa, fundera och uppleva med alla sinnen. Det är extra svårt när det är ovärdeliga föremål inblandade men man kommer faktiskt långt med modeller och andra kreativa pedagogiska lösningar.
Är Deutsches Museum värt ett besök?
Är man vuxen och intresserad av naturvetenskap, teknik, industrialiseringen, medicin- och hantverkshistoria kan man gilla det. Men vill man göra mer än att gå runt, titta och läsa så finns risken att man blir lite besviken. Har man barn med sig så uppskattar de nog barnavdelningen Kinder reich där de kan roa sig en bra stund.
Jag tycker dock att det är lite märkligt att ett så gigantiskt museum som behandlar så många praktiska moment inom vetenskapen inte har mer av just det, praktiska moment. Kanske är jag bara bortskämd efter att ha besökt många riktigt bra museer runtom i världen men ändå. Nåja, här kommer några bilder från vårt besök som jag ändå tror blev uppskattat av de yngre. Och det trots att mamman surade lite för att det inte var så interaktivt.
De skulle klart och tydligt behöva en modern, pigg och vaken museipedagog som kunde sätta fart på verksamheten på det där museet, eller hur? Tänk vilken möjlighet!
Ja det finns stor utvecklingspotential här 🙂 Det finns säkert jätteduktiga museipedagoger anställda men gamla museer med gigantiska samlingar och en urgammal tradition rubbar man inte så lätt.
Alltså vad intressant att läsa! Jag var där med min pappa när han hälsade på mig i München och han gillade i alla fall att gå runt och titta på alla flygplan 😉
Men jag blev förvånad av din analys då jag tidigare hört att det ska vara ett bra museum, men det kanske bara är för att det är så himla stort man fått uppfattningen att det ska vara bra…
Det ÄR ett fint museum med en massa coola saker att gå runt ock kika på 🙂 Men enligt mig så är det alldeles för lite interaktivitet med besökarna vilket gör att det inte passar dem som inte gillar att ”bara” gå runt och kika (som jag) 🙂