Vårt bröllop på vårt älskade Öland.

Vad kan bli mer romantiskt än bröllop på en ö man älskar mer än andra öar? Idag återupplever jag vårt bröllop på vårt älskade Öland den 6 juni 2009.

Det var då vi klev in i Källa ödekyrka som fröken Edmark och herr Andersson och kom ut som fru och herr Edmark. Det blir alltså romans i dubbel bemärkelse genom kärleken till min fina man och till fina Öland i dagens inlägg.

Öland ligger mig och min man väldigt varmt om hjärtat. Han har tillbringat sina sommarlov där och sedan jag kom med i bilden för snart 12 år sen har min kärlek till den underbara ön blivit större och större. Jag har sagt i några år att jag gärna skulle bo som fastboende på ön men just nu ser det svårt ut att få till det. Kruxet är hur man ska försörja sig. Allt går om man verkligen verkligen vill men det gäller att ha en bra plan och det har vi inte just nu. Jag drömmer vidare om det där huset på landet, vid vattnet, lagom långt ifrån en stad. 

När det var dags att gifta sig för oss valde vi, på grund av vår kärlek till Öland, att gifta oss där. Eftersom vi är lagda åt föredra mer personlighet, historia och vacker natur än överdåd, lyx och flärd valde vi denna charmiga, avskalade, enkla men imponerande kyrka att vigas i. Att den sen ligger i en bygd vi sedan innan hyser en kärlek till gjorde platsen perfekt. Lagom cykelavstånd till festen i bygdegården var det också!

Källa ödekyrka som är en välbevarad kyrkoruin från 1100-talet ligger i Källa, grannbyn till Bläsinge på norra Öland, byn där vi brukar hålla till när vi är på ön. Kyrkan är en imponerande byggnad som ligger ute på den öländska landsbygden, mitt ibland kohagar och ängar. Kyrkan är minimalistiskt inredd och har ett väldigt vackert altarbord i öländsk kalksten. Några bänkar finns inte att sitta på utan när det är bröllop eller konserter på sommaren ställs klappstolar i trä ut i rader till gästerna. Här finns inga välklippta gräsmattor, buxbomshäckar, överdådig altartavla och fantastiska takmålningar. Här finns sten, mycket sten, en hel kyrka av bara sten. Lite trä här och där i form av nummertavlor, dörrar, altarkors och tak men annars är det öländsk kalksten som gäller för hela slanten.

Den stenkyrka som idag kallas Källa ödekyrka började byggas år 1170. Utgrävningar som gjordes på 70-talet visade dock att det antagligen funnits en tidigare kyrka på samma plats, en träkyrka. 

Efter vigseln i ödekyrkan cyklade vi tandemcykel till festen i bygdegården några kilometer därifrån. Jag minns den goa känslan jag kände när vi trampade förbi kohagar och ängar tillsammans. Solen värmde lagom och det var bara vinden, fåglarna och prasslet från gräset när kossorna flyttade sig lite förskräckt från stängslet när vi svischade förbi som hördes. Det var en skön stund att pusta ut efter anspänningen i kyrkan och bara få njuta av naturen och min man från cykelsadeln en stund. Vi hade faktiskt kunnat vandra också men tandemcykeln tyckte vi var lite rolig. 

Flera gånger har vi varit tillbaka och ”hälsat på kyrkan där mamma och pappa gifte sig”. Kyrkan är öppen under sommaren för besökare som vill komma in och se och ta del av kyrkans lite speciella historia. Här anordnas även konserter ibland och varje år väljer några familjer att döpa sina barn här och några brudpar att vigas i den vackra men väldigt enkla kyrkan. Vill du besöka kyrkan eller bara läsa mer om den hittar du mer information på Ekdahl.org och Wikipedia.

Detta inlägg är ett bidrag i bloggnäverket Svenska resebloggars bloggutmaning i september 2015. Vill du hitta fler bloggar som är med i utmaningen hittar du dem HÄR.