För en tid sen hade vi besök från Sverige och vi hade hoppats på lite vandring i bergen med härliga alpvyer. Vädret spåddes dock bli mer åska och dunder än vandringslämpligt så vi styrde om planerna till Naturpark Altmühltal istället.
Dagens vandring utgick från klostret Weltenburger i närheten av Kelheim som i sin tur ligger i Naturpark Altmühltal här i Bayern. Vi har varit i området kring Kelheim förut, bland annat för att besöka den droppstensgrotta som finns i närheten. Den är väl värd ett besök om man är i krokarna, våra barn älskar den! Grottan heter Tropfsteinhöhle Schulerloch och mer om den har jag skrivit i ett inlägg du hittar HÄR.
Denna gången planerade vi att vandra i området istället och precis som i princip överallt i Tyskland så finns runt Kelheim en hel drös med vandringsleder. Vi valde ut en lagom lång som såg ut att kunna bjuda på någotsånär fin utsikt på sina ställen och som ledde oss till en restaurang, en mycket viktig detalj.
Efter att ha gått lite fel, missat början på leden och ätit lite mellanmål för att stärka oss var vi på rätt spår och började gå. Leden gick längs med floden Donau, över både ängar och genom sagolik bokskog, väldans vackert. Det va sådär grönt runt och ovanför en att det såg photoshoppat ut när solen lyste igenom. Även om vi hade mycket bokskog runt oss i Småland när vi bodde i Sverige så blir jag alltid lika fascinerad över hur otroligt grönt det kan vara i en lövskog. Fantastiskt vackert.
Den enda lilla men galet irriterande detaljen som helt klart förstörde stämningen en aning var myggen. Herre min ge så möe mygg det var i skogen! Jag personligen gjorde med mina typ 10 myggbett färst ofrivilliga bloddonationer till de små liven. Alla mina medvandrare gjorde betydligt fler än mig trots att jag gick i t-shirt och utan keps eller luva. Jag tyckte synd om dem allihopa faktiskt.
I slutet på vandringen när vi kommit ut ur skogen och skulle gå sista biten in i Kelheim hittades en välfyllt smultronbuskage. Otroligt många och perfekt mogna smultron satt där och dinglade tungt i väntan på att bli plockade. Vi kom i perfekt tid för perfekta smultron, gu så goda de var.
Efter knappa 7 kilometers vandring från Kloster Weltenburg gick vi in den lilla staden Kelheim. Det är en mysig och typisk tysk småstad med lite affärer, några torg, många gigantiska blomlådor, några statyer, några fontäner, restauranger och glasskaféer. Vi slog oss ner på en av restaurangerna på torget, vilade fötterna, snickesnackade, åt, drack, betalade och vandrade sen vidare till ett av glasscaféerna för lite efterrätt.
Som tur var hade vi planerat för att inte vandra tillbaka till bilarna som stod parkerade vid klostret. Vi hade istället tänkt oss glidarvarianten tillbaka, med båt. Båtarna går i skytteltrafik mellan Kelheim och Weltenburger Kloster på Donau och turerna är tydligen väldigt populära. Mer om vår tur på Donau mellan kalkstensklippor och sjöpiratgrottor på fredag!
Tack för att jag fick följa med på vandringen både i ord och bilder.
Kärleken är så vacker!
Varsågod Bengt! På fredag kommer bilder från båtturen tillbaka, de lär du också gilla 🙂
Längtar! Kram
Wow bokskogar är verkligen något alldeles extra 😍
Det är de verkligen! Det spelar ingen roll att vi är ganska vana vid alla de otroligt gröna träden, det är lika magiskt varje gång ändå 🙂
Men! Har den rosa cykeln hos Ditte i Stockholm hamnat hos Linnea i Bayern nu?
https://cdn2.cdnme.se/323779/9-3/img_8200_577bc4b5e087c3402e86e507.jpg
Grönskan är verkligen underbar och frisk!
Hon kanske har trampat ner den till Bayern? 🙂
Bokskogar är magiska! Kulpimpad cykel! Synd att det var så mycke´ mygg.
Kram
Myggen var förskräckliga 🙁 men cykeln var cool!
Weltenburger Kloster har jag också besökt, det var 2008 tror jag 🙂
Vi har tyvärr aldrig varit inne i klostret någon av gångerna vi har varit där. Det kanske får bli nästa gång 🙂
Så vackert! Där har jag inte varit. Kul att få se fina bilder och intressant text.
Ha det bra!