Vandra med barn på Blå Jungfrun

Vi älskar att vandra i vår familj och då gärna i lite speciell natur som berg i alperna, vid någon kust eller på en ö till exempel. Under vår Sverigesemester på Öland åkte vi ut till nationalparken Blå Jungfrun som jag skrivit om tidigare här. Vi åkte dit för att vandra runt ön, njuta av fin natur, vind i håret och prova att gå i den urgamla stenlabyrint som sägs ha funnits där sen 1400-talet. I mitt förra inlägg om Blå Jungfrun hittar du mer information om ön, hur man tar sig dit och andra praktisk information om man är sugen på att besöka en av Sveriges mest mytomspunna nationalparker.

Att vandra med barn på Blå Jungfrun är ett litet äventyr som alla andra vandringar med barn. Vandringleden, som är 3,3 km, går genom en varierad terräng men kräver inte så jättemycket mer än att barnen kan gå själva eller har vuxna med sig som kan bära dem i bärstol- sele- eller sjal om det blir svårt eller jobbigt för balansen eller de små benen. Då det bitvis är väldigt kuperat, klippigt och brant behöver alla, stora som små, gammal som ung vandrare, en hjälpande och trygg hand att hålla i ibland.

Relativt stora bitar av vandringleden har en kraftig stigning (alternativt nedåtlutning) där små barnben kan få det lite jobbigt att orka hela vägen. Jag vill betona kan få det jobbigt, för barn har en förmåga att överraska om de råkar komma i rätt vandringsfeeling precis inför en monsterbacke. Med detta sagt vill jag poängtera att jag tycker att Blå Jungfruns lilla vandringsled inte kan klassas som särskilt svår för en helt vanlig vardagsvandrare. Visst, det är ingen asfalterad gångväg man går på precis men med normal balans, gott om tid och en hjälpande hand ibland klarar de flesta de knepigare partierna galant.

När man går i skogen med djungelkänsla och har blåbärsris upp till knäna är det svårt att tro att man är på en pytteliten ö mitt i Kalmarsund. Naturen är som sagt väldigt varierad och det gör det hela lite mer spännande än om det hade varit bara skog eller bara klipphällar att vandra på. Våra barn som är 5 och 6 år gamla, vandringsvana och med aktiv läggning klarade hela vandringleden (och säkert någon extra km) utan problem.

De gillar att vandra i kuperad terräng där man får klättra, kolla ut bästa vägen och hoppa lite ibland. Blå Jungfruns vandringsled erbjuder allt det som mina barn verkar tycka att en vandringsled ska ha och älskade således denna. Dock har ingen påstått att mina barn alltid tar den enklaste och kortaste vägen så gillar man inte att klättra och hoppa så finns betydligt enklare alternativ.

Varje gång vi varit ute och vandrat tänker jag att jag skulle ha satt stegräknare på dem för att se hur mycket längre de totalt transporterar sig fram på olika sätt jämfört med oss vuxna. Jag misstänker att det är ganska många procent mer än oss vuxna. Då man har ungefär 4 timmar till sitt förfogande innan båten kommer och hämtar en igen är det som sagt inte bråttom att gå runt.

Man behöver överhuvudtaget inte gå runt ön som vi gjorde. Har man yngre barn eller inte är sugen på helvarvet kan det kanske räcka med en kortare vandring till och lek vid labyrinten, fika/matsäckspaus, blåbärsplockning och sen tillbakavandring. 

Blåa bär på den Blå Jungfrun.
På Blå Jungfrun finns inte bara vackra, isräfflade klippor med skummande hav runtomkring. Här finns också MASSOR med blåbärsris i den lilla skogen på ön. I år måste det vara en kanonår för blåbär för blåbärsrisen var i mindre buskstorlek som nådde mig till knäna och var alldeles blåprickiga av små goda bär på många ställen. Kanske var vi där i precis rätt tid men jag tycker nog att en del buskage hade många omogna bär också så än finns det att plocka för små blåbärssugna barn som behöver en vilopaus på vandringen. 

Labyrinten -en höjdpunkt för besökande barn.
Labyrinten av utlagda stenar på sydvästra sidan av Blå Jungfrun är ett spännande fenomen. Jag blev förståss väldigt nyfiken på vem, vilka, när, hur och varför den kom till men inser att de som kan svara exakt är ganska döda vid det här laget. Jag blev också nyfiken på vad som skulle hända om alla stenar en dag var puts veck borta, om någon storm eller människa en natt sopat rent på den stora klipphällen där labyrinten ligger.

Hur har stenarna förresten lyckats ligga kvar i så många herrans år? Vädret är allt annat än stillsamt här ute och många är nog de som skulle vilja göra ett practical joke och förstöra den magiska labyrinten. Kanske har inte en endaste vågat sen 1400-talet med risk för att få katastrofal otur resten av livet. Rimligtvis borde vissa stenar ha flyttats, bytts ut, försvunnit och tillkommit sen labyrintens tillkomst. De ligger ju liksom helt lösa på klipphällen och gångarna är smala så alla som går i den råkar minst en gång sparka till någon av dem så de ruckas.  

Fyra timmar i lugn och ro.
Det var en del folk på ön tillsammans med oss men inte fler än att vi ibland vandrade helt själva och kunde sätta oss och kolla på havet ifred. Från det att man blir avsläppt vid båten vid ön har man ungefär 4 timmars besökstid på ön, varken mer eller mindre om man inte kommer i egen båt. Det tycker vi var en ganska lagom stund för att hinna gå runt ön, stanna och plocka blåbär, äta matsäck, klättra på stora stenar och springa några varv i labyrinten.

Vill du ser fler bilder från och läsa mer om vårt besök på Blå Jungfrun hittar du det HÄR.