Här kommer det sista inlägget om vår senaste långhelg i de tyska alperna (och en kort tur in i Österrike) för några veckor sen. Vi kan summera vår lilla långhelg med att vi hade det trevligt, fick se många vackra naturmiljöer, höga berg och en saltgruva. Det blev några fina vandringar, vi geocachade lite och vi fick även se en del spännande djur. Många av våra ursprungliga planer fick revideras men i slutänden blev allt bra! Hitlers örnnäste och rodelbanan finns ju kvar och får säkert besök av oss någon dag när det är bättre väder.
Det sista vi gjorde innan vi styrde bilen hemåt Ingolstadt igen var att åka upp på berget Wendelstein på en drygt hundra år gammal kugghjulsbana. Att åka transportmedel på spännande platser är alltid roligt, speciellt om färden går genom dramatiska landskap med berg, stup, och fluffiga moln. Vi valde att åka ända upp på berget, vandra halva vägen ner, äta lunch och sen åka kugghjulsbanan resten av vägen ner. Det tog ändå några timmar att vandra halva vägen ner så det var ganska lagom.
Upp vid banans ändstation 1838 meter över havet var det rejält kallare än nere i dalen vilket vi glömt att ta med i beräkningen. Det hann bli lite kyligt om öronen och fingrarna men att släpa på vantar och mössor för den korta stunden hade vi kanske inte gjort även om vi tänkt på det. Efter att ha kollat in den obefintliga utsikten uppe bland molnen och insett att vi inte såg en enda liten topp runt oss eftersom vi stod mitt i ett moln började vi gå neråt. Första 500 metrarna tog ungefär en timme att vandra. Att kalla det vandra får det att låta enkelt, det var mer en lång rad stenbumlingar än en vandringsled. Det var halt, brant och knepigt för korta ben men längre ner i dalen blev det lättare och ännu längre ner kom vi ut på en väldigt vacker och böljande gräshed. Där fick barnen äntligen kasta och rulla lite stenar vilket de inte fått längre upp på berget med risk för att träffa någon vandrare längre ner. Att kasta och rulla stenar nerför stup eller ut i vatten verkar det vara något magiskt med. Vem behöver en Ipad när man kan kasta lite sten?
Vi har inte vandrat med barnen så väldans mycket innan, inte så långt i alla fall. Det verkar ändå som att det är en aktivitet som passar oss alla i familjen. Ingen mobiltäckning, inget trafiksorl, bara några medvandrare då och då som dyker upp. Det hinner avhandlas ganska många samtalsämnen under en sån här vandring. Varför dör aldrig Hulken? Varför måste man klippa naglarna? Varför säger alla vi möter i bergen servus? Hur vet blommorna vart de ska växa? VEM har bajsat små pluttar mitt på vandringsleden och hur får man egentligen superkrafter? Vi skulle kunna spela in en hel talkshow under våra vandringar för att sen lägga här på bloggen. Det blir kanske nästa steg, att vlogga (videoblogga).
Att vandra i fina landskap där man varje meter kan hitta spännande saker i naturen passar oss helt enkelt. Vi kommer antagligen snart tillbaka för en ny liten topptur och vandring på någon av de andra tusentals bergen i alperna. Någon som vill följa med?
Vill du läsa de andra inläggen om vad vi gjorde under denna helgen? Här har du den lilla listan.
Vandring nerför Schliersberg.
Saltgruvan i Hellein utanför Salzburg.
Geocaching i Brannenburg.
Fantastiskt! Det är så roligt att läsa dina reseberättelser. Det är nästan så att man är med …….. lite grann iaf. Förutom LEGOLAND kanske vi hinner med något litet äventyr under vår vistelse hos er. Kram till er alla från oss i Brevik
Får lite alplängtan nästan….och visst är det kul att gå med barnen! Våra gillar att gå, de verkar kunna gå nästan hur långt som helst om de inte är hungriga. Tror att det är för att vi vuxna är så närvarande när vi är ute och går. Vi kan inte gå iväg och göra något annat liksom utan de har oss helt för sig själva och man hinner prata hur mycket som helst! Och visst, stanna och titta på saker man kanske gått förbi om de inte varit med.