Påsklovet lider mot sitt slut för oss och jag tänker tillbaka på roligheter vi fått vara med om de senaste veckorna. Mysigt kompisgäng i Småland till exempel, i vår forna hemstad Växjö.
Min fina vän
Familjen vi var och hälsade på kallades för några år sedan, innan vi flyttade till Tyskland, för ”familjen på andra sidan skogen” här på bloggen. Vi bodde då i samma stadsdel med en liten skog och ett gäng hus mellan oss. Jag och Katja arbetade tillsammans men va de sista åren bara på samma arbetsplats, inte samma arbetslag. Chefen sa något om att sprida ut kompetensen istället för att samla den. Tråkigt för oss men det är inte alltid lätt att vara skickliga inom sitt yrke.
Mycket vatten har hunnit rinna under broarna
Sedan vi hamnade i samma arbetslag och blev vänner för drygt 10 år sen har mycket hunnit hända. Vi har gift oss med varsin fin människa, varit på varandras bröllop, varit gravida, fött barn, köpt hus, renoverat, byggt och rest. Ingen är av oss är kvar varken där vi bodde eller arbetade när vi träffades. Mycket har onekligen hunnit hända på bara 10 år. Livet tar ibland spännande vägar.
Mess, julkort och besök – viktigt vänskapskit
Det är faktiskt bara hon av mina egna vänner som fortsatte att skicka mess, julkort och kommit och hälsat på mig sen jag flyttade från Småland. Det är något riktigt fint och värdefullt för mig. Jag är själv inte världsbäst på att höra av mig regelbundet så jag hoppas att jag lyckas tala om för henne vad hennes uthållighet betyder. Om inte så vet jag att du läser min blogg och nu får veta hur mycket det betyder för mig lite extra! <3
Kompishäng med våffelmys
När vi va i Växjö och hälsade på bjöds vi på mysigt och kravlöst kompishäng som avslutades med våffelmys. Med mig hem till Rimforsa fick jag även ett gäng sticklingar av Palettblad och Elefantöron som jag ska vårda ömt. Det är så himla trevligt att få en bit natur med sig från sina vänner. En bit natur som de vattnat, vårdat och som får leva vidare hemma hos mig, med en påminnelse om vem de kommer från.
❤️❤️❤️
❤❤❤