Igår kom vi hem till Ingolstadt igen efter två veckor på Öland i Sverige. Det var 36 grader när jag och barnen landade i München så det kändes lite märkligt. Man är ju liksom van vid den känslan när man landar någonstans på väg TILL semestern, inte på väg hem.
Pappa Daniel (och Chio) hade redan varit hemma en vecka för att jobba så det fanns både Brezel, brieost och alkoholfri Rosé när vi kom hem till lägenheten. Brieost finns såklart på Öland men Brezelkringlor med grovt salt på och alkoholfritt Rosévin är det lite mer ont om. Det är en bra sak med att bo utomlands, att längta efter det goda som finns i det andra landet. I Sverige har det blivit a-fil med banan och havrefras till frukost, mycket nypotatis och det bästaste bästa av allt (trumfar tom havrefras) har varit Quorn! Quorn har inte lanserats i Tyskland ännu av någon märklig anlending.
Idag var det nästan business as usual, barnen till Kindergarten, jag till skolan och Daniel till jobbet, i asien. Kanske inte så ”business as usual” men till jobbet skulle han i alla fall. Ungefär ett halvt dygn fick vi tillsammans innan någon flög iväg igen. Vi hann i alla fall packa upp resväskorna och ryggsäckarna, hoppa på studsmattan, läsa godnattsaga och äta frukost tillsammans. Det där med att behöva jobba är något man borde kunna avskaffa på något sätt.
När jag fått ordning på sladdar, laddare, kameror och datorer kommer det lite inlägg om bland annat vår vandring på nationalparksön Blå Jungfrun vi åkte ut till från Öland. Jag har som sagt ansvar för markservicen och det mesta annat själv denna veckan så det kommer när det kommer.
Vilken myskväll ni hann få när ni kom hem. Men tänk vad snabbt man kommer in i sina vanliga gängor igen. Jag har jobbat två dagar nu och känner mej jättetrött. ( Kan det bero på värmen).
Kram!
Välkomna hem! Framemot 65-årsåldern avskaffas det där med att jobba 😉 . Fast jobbar gör nog de flesta ändå, fast kanske inte lika (väl)avlönat som tidigare. Ha det gott! Kram