Idag kör vi lite nostaligilördag här på Lanclin. Sommarlovet närmar sig i Sverige och jag väntar på min födelsedag, precis om för 20 år sen. Träd, buskar och blommor blommar för fullt och anmälningarna till sommarens alla ridläger, cuper, simskolor och hajker skulle varit inne för några veckor sen. Jag saknar mina sommarlov och därför blir det lite sommarlov-i-Sverige-tema idag!
När jag var liten på 90-talet (det låter som att det var några veckor sen) spenderade vi somrarna på en gård som ligger i Uppland. Jag växte upp i samma landskap och minns såklart somrarna på denna gård som något jag aldrig ville ta slut. Inga toaletter i något av husen, inget varmvatten, inga duschar. Det var utedass och sjön som gällde. Sovrumsfönster med sjöutsikt. Svanar som häckade nedanför i vassen vissa år. Jag älskade det livet. Stranden och bryggan nedanför vårt hus, kusiner och mostrar i grannhusen, mormor och morfar på andra sidan vägen, skogen, åkrar och bäcken med gigantiska braxar. Nästan varje dag kom mormor och morfar ner till stranden med fikakorg för 11-kaffe. På biblioteket inne i byn lånade jag böcker om hundar, kaniner, hästar och virkning. I djuraffären köpte jag ett plastakvarium som jag hade grodor i. Min kanin Selma var med ute på landet och firade sommarlov. Sommarlovet firades in med min födelsedag sen var det mååånga och låååånga veckor tills skolan började igen.
Av anledningar jag skulle kunna skriva ett sånt där snaskigt inlägg om med inslag av psykiska sjukdomar och släktrelationer kunde vi inte fortsätta våra somrar på gården. Nu har det gått typ 20 år och gården är till salu. Gissa hur mycket jag skulle vilja köpa den? Jag har aldrig varit mycket för att vara rik på pengar men just nu är det väldigt mycket jag skulle kunna offra för att få tag på sisodär 4, eller helst 5 miljoner. Det känns ruttet, skittråkigt, surt, jobbigt och himlans dumt att inte kunna köpa det, renovera och bo där väldigt många av mina sommalovsminnen, släktminnen och bada-naken-minnen utspelar sig. Idag är det visning och antagligen kommer någon annan såklart vilja köpa det. Förhoppningsvis jämnar de inte huset med marken för att bygga ett nytt. Då kommer jag och sätter en snigel på dens öga.
Bild från Hemnet.
Bild från Hemmet.
Bild från Hemmet.
Min mormor (som gick bort 2007) nere vid stranden med stora huset i bakgrunden.
Min hund Loca (som gick bort -08) var med ute och hälsade på mormor och morfar en gång.
Chio gillade också den egna stranden.
Vad fint du skriver om våra härliga somrar i Rimbo. Fina bilder från hemnet också. Har du länken? Om det redan är sålt, vet du vad det gick för?
Kram
Här är adressen! Visning idag så det är antagligen inte sålt ännu. http://www.svenskfast.se/fritidshus/stockholm/norrtalje/rimbo/rimbo/nartunavagen-5/96178
Hade jag bara haft lägenheten i Solna skulle jag ha köpt hela rasket 😉 Det hade varit skoj. Kram
Ser verkligen idylliskt ut. Förstår att det känns lite sorgligt, men minnena har du ju kvar!
När vi sålde huset i Sverige kända jag så, att jag ändå har minnena kvar. Det var faktiskt inte sorgligt att sälja det för minnena av när barnen lärde sig gå, gunga och cykla där kommer ju inte att återupprepas utan finns ju alltid kvar som minnen ”bara”. Jag tröstar mig med att jag förhoppningsvis skulle tyckt att det var för långt ut på landet, för jobbigt att renovera och för långt till kompisar för barnen 😉