Igår samlades det utbildningsteam jag ingår i inom Friluftsfrämjandet. Jag var med via Skype och jag måste säga att jag är otroligt tacksam över att tekniken med videosamtal finns!
Alltid när jag har ett möte via Skype eller FaceTime så skickar jag några tacksamhetstankar till de som uppfann tekniken. Att kunna använda videosamtal över internet istället för dyra telefonsamtal där man dessutom inte ser varandra är guld värt. Videosamtal eller internet över huvud taget måste ha revolutionerat livet för alla som inte bor i sitt hemland. Helt nya världar och möjligheter måste ju ha öppnat sig jämfört med när det var snigelpost och sladdtelefon som gällde.
När vi flyttade från Sverige satt jag fortfarande kvar i Växjö lokalavdelnings styrelse och kunde vara med på möten via Skype. Jag har även haft flera möten som rör bloggen via videosamtal och inte minst med släkten i Sverige. Trots att en skärm aldrig kan ersätta att ha en livs levande person framför sig så är det ändå helt suveränt att kunna vara med på ett hörn i rummet när man behöver vara med och höra vad som avhandlas.
Igår träffades alltså nästan hela teamet och en liten utvärdering av de utbildningar som vi hållit under året gjordes. Även datum för nästa års utbildningar och teamträffar diskuterades. Även senaste nytt om utbildningsfrågor i Friluftsfrämjandet diskuterades och vi avslutade med att kika på lite nytt pedagogiskt material som håller på att tas fram till utbildningarna. Sen vinkade vi hejdå, jag klickade ner dem och de gick och eftermiddagsfikade innan de åkte hem.
Såklart hade det varit roligt att få vara med dem på riktigt men jag hade det ändå rätt bra i min soffa här hemma. Det var ju samtidigt rätt skönt att kunna hoppa ur duschen 30 sekunder innan mötet började och inte behöva bylta på sig en massa kläder för att slippa frysa häcken av sig ute. För att inte tala om vilka resurser det skulle gå åt i form av tid och pengar om jag skulle transportera mig upp till Sverige för några timmars möte. Jag drar fram det miljöekonomiska kortet och hävdar resursslöseri.
Nu är detta utbildningsår färdigt och nästa kommer att bli ett toppenår för oss utbildare av barnledare i Friluftsfrämjandet, det känner jag på mig!
Suveränt!!
Jamenvisst! 🙂