I Januari körde vi till Ruhpholding för att kolla på skidskytte. Det var världscuphelg och vi hade bokat biljetter på biathlon-ruhpolding.de till herrarnas sprint. Av olika anledningar får man inte köra upp med sin bil till arenan när det är stora tävlingar så gratis shuttlebussar kör publiken nerifrån byn och tillbaka. Det var många som skulle transporteras och kön var lång. Vi hade tur att det inte var så kallt och väldigt lite vind, annars hade det blivit ännu drygare att vänta. I utflyktsryggsäcken låg frukt och lite annat ätbart som nästan alltid behövs i sånna här lägen när barnen är med.
Nu är ju inte de svenska skidskytteherrarna så många och inte heller med i toppstriderna just nu så vi var inte många blågula supportrar på läktaren. Desto fler röd-blå-vita norska supportrar fanns på plats! Det hade vi kanske kunnat tänka ut med lilltån men vi blev glatt överraskade av alla dessa glada, sjungande och färgglada människor som nästan kändes som våra landsmän. Barnen tittade och lyssnade fascinerat på alla hundratals glada norrmänn och norskor som nästan pratade som vi.
Skidskytte är kanske inte den mest idealiska barnaktiviteten men sverigemössor, tatueringar och flaggor gjorde det hela spännande. Det handlar ju mest om att stå och titta på skjutvallen och hänga med på storbildsskärmen. Barnen tyckte ändå att utflykten var spännande men som många gånger förut av andra anledningar än vad vi vuxna trott. Efteråt har de mest pratat om alla roliga hattar och några glada supportar som spelade pajas för dem. En röd clownnäsa kom med hem i en av mina fickor märkte jag när vi kom hem. Den fick de av en glad liten belgare som skojade med alla barn han såg.
Ni har varit med om många nya spännande saker sen ni flyttade till nya landet. Va bra att ha närhet till så mycket kul.
Kram farmor Eva
Heja Sverige! Som nordbor får vi väl ”snylta” lite på Norges framgångar, men det börjar bli lite trist att Norge är först & bäst nästan jämt och ständigt. Kul att ni tog er till tävlinen.
Kram mamma/mormor