Igår var det sommarfest på jobbet. Barnen på förskolan bestämmer varje år ett tema och ordnar festen tillsammans med personalen som i år var en piratfest. Ohoj så kul det var!
Jag arbetar med de små barnen i den gruppen som inte är där varje dag. Vi var inte så delaktiga i planeringen men vi hade gjort textiltryck på huvuddukar (heter det så på svenska? jag direktöversatte) målat toarullskikare och gjort ögonlappar i kartong. De små minipiraterna var hur coola som helst så lite synd är det att jag inte kan visa bilder på de små liven.
Piratbuffén hade föräldrarna ordnat tillsammans enligt principen knytkalas. Det är gängse praxis här på förskolor och skolor. Att familjerna ordnar tillsammans det som ska ätas, alla tar sen med sin egen tallrik, mugg och bestick och det funkar finemang. Ingen knorrar ens över att det som äts inte tillagats i godkänt kök och så vidare.
Efter buffén fick man roa sig med lite fiske eller barhäng i piratbaren. Där kunde man få sig både förorenat vatten och sumpvatten (kaffe). Plötsligt dök en pirat upp i ett av ”skeppets” fönster. Detta hade barnen inte planerat utan det var en överraskning från pedagogerna. Piraten hade en första del av en skattkarta! Alla typ 100 små, stora och minismå pirater på festen gav sig sen iväg på skattletarevandring. Flera delar av kartan skulle hittas och vid varje del fanns det ett uppdrag som skulle genomföras för att nästa del skulle kunna hittas. Vid den lilla floden blev det till exempel lottning om vem av föräldrarna som skulle vada ut i det strömma vattnet för att hämta flaskposten med kartan på andra sidan.
Alla momenten i skattletningen var egentligen ganska simpla men eftersom att denna förskolan drivs av väldigt engagerade föräldrar så visste de precis hur de skulle hypa det hela. Den lilla vadturen ut i vattnet blev så mycket mer än några steg i det brungeggiga vattnet. Det skulle på med vadarbyxor, det skulle taktiksnackas och den otrooooligt modiga föräldern ville ha pepp, applåder och stöd hela vägen fram till flaskan med den nya delkartan. Barnen stod och studsade av förtjusning vid strandkanten.
Skatten hittades såklart till slut och jag tog absolut för givet att det skulle åtminstone vara chokladpengar eller godisdöskallar eller något annat sliskigt. Det är liksom självklart här, att barn ska proppas i godis vid minsta lilla festlighet. Jag hade som sagt inte varit med i planeringen så jag hade ingen aning, så jag blev glatt överraskad. Tack och lov fick barnen varsin lekguldpeng och en fin Jolly Roger-flagga att ta med hem som mer bestående minne av piratfesten. Kanske får flaggorna sitta på några piratskepp hemma i trädgårdar nu under sommaren. Det skulle isåfall vara sååå mycket bättre och lekstimulerande än en chokladpeng som slukas i en tugga, eller vad tror ni?
En sista rolig sak barnen hade planerat innan vi började städa undan i skogen var en liten auktion. De hade de senaste veckorna kokat egen piratsaft som nu skulle säljas till högstbjudande. Här i Tyskland är det nämligen inte tabu på något sätt att förskolan (och skolan) samlar in pengar på mer eller mindre finurliga och kreativa sätt. För pengarna köps det sedan nya böcker, pysselmaterial och sånt som kommer barn till nytta på ett direkt sätt. Med lite hjälp från en av pedagogerna auktionerade därför barnen ut de flaskor med saft de kokat för mellan 7 och 15€, jätteroligt!
Den festen hade jag gärna varit med på. Entusiastiska människor/föräldrar är så inspirerande. Entusiastiska små människor är ännu mer inspirerande! Kram
Entusiatiska människor över huvudtaget är inspirerande! Små minimänniskor hjälper en dessutom att se och uppskatta enkla saker som vuxna vant sig vid för länge sen och är blasé inför 🙂