Vår sista vecka i Bayern – på måndag flyttar vi till Sverige!

Den här veckan är vår allra sista här i Bayern, sen flyttar vi till Sverige och börjar ett nytt kapitel. Det känns vemodigt men skönt, sorgligt men roligt. Vi lämnar lägenheten, staden och landet våra barn levt nästan halva sina liv i så det är otroligt många minnen som flyttar med oss.

Hejdå grusvägen, sjön och lekplatserna.

Det mesta är klart inför flytten, nu ska vi bara säga hejdå till vänner, skolan, grannar, vår fina sjö och alla lekplatser vi lekt på så många gånger de senaste åren. Grusvägen där ett av våra barn lärde sig cykla, sjön som jag och Chio gått runt så många gånger och lekplatserna vi lekt på är några av ställena vi säger hejdå till.

Vi började med huset.

Vi inledde hela flyttprocessen med att köpa ett hus i Sverige, mer om hur det gick till skrev jag i inlägget Från en svensk stiftstad till en annan – i sommar blir vi Linköpingsbor. Vi köpte det nämligen utan att ha sett det i verkligheten först men det bekymrade oss inte nämnvärt. Att bestämma oss för var vi ville bo var en förutsättning för att komma vidare i processen så det var bara bestämma sig och tuta och köra.

När huset var ordnat sa vi upp oss från våra jobb här i Tyskland och meddelade barnens skolor att vi kommer att flytta i början på juni. Då kunde vi anmäla våra barn till skola och fritids samt börja söka jobb inom rimligt avstånd från vårt nya hem i Sverige. Att få platser till barnen på skola och fritids var som tur inga problem, det är annars inget självklart i vissa städer. Det är inte riktigt som här i Tyskland där man får vara glad om man får en förmiddagsplats till sitt barn.

Att sälja kök, garderober och slippa städa.

Vår lägenhet här i Tyskland visades fyra gånger och en ny familj bestämde sig till slut för att överta den när vi flyttat ut. De ville dessutom köpa det kök som vi installerat (ingår inte i lägenheten) och alla de garderober vi har haft, pjuh säger jag bara. Vi lyckades få till en bra deal med de nya hyresgästerna om att de köper köket av oss men får garderober och några lampor mot att vi slipper både flyttstäda, spackla och måla alla väggar vita (standard vid flytt här i Tyskland).

Att vi slipper allt det underlättar flyttlogistiken enormt där på slutet. När flyttfirman kört ut från gatan och nycklarna är överlämnade kan Daniel flyga till Sverige direkt. Vi var helt klart supernöjda med hela dealen och det hoppas jag de nya hyresgästerna också blev.

Vill du se hur vår lägenhet ser ut inuti visar jag några bilder i inlägget Välkommen hem till oss – nu flyttar vi!

Och så det här med jobb.

Nu under våren har jag fått ett sommarjobb i närheten av där vi ska bo och Daniel har varit och träffat sina nya kollegor på sitt jobb. När hus, skola, fritids och jobb var ordnat så kändes det som att resten skulle lösa sig. Har man tak över huvudet och pengar att köpa mat för löser sig resten.

 

Den blå dieselbilen som blev en röd bensinbil.

Bil har varit ett eget kapitel i den här flyttcirkusen. Minns ni mina funderingar kring att importera vår braiga bil eller köpa en ny i Sverige? Efter några till om och men bestämde vi oss för att lämna tillbaka vår braiga leasingbil och köpa en ny i Sverige, en likadan som den tyska.

Det är ”bara” färgen, motorns storlek, växellådan, drivmedlet och årsmodellen som skiljer dem från varandra. Den nya är röd, har mindre motor, har manuell växellåda, går på bensin och är årsmodell 2018, jättefin! När jag hämtade ut den när jag var i Sverige i april hade den rullat några meter bara och det kändes skönt att det ordnade sig med bil också. Bilproblemet var löst och ytterligare en punkt på den långa cheflistan kunde bokas av.

Det mesta är ordnat nu.

Det är ju som sagt en hel del pyssel med att flytta, ännu mer när man flyttar mellan olika länder, även om det ”bara” är mellan två EU-länder. Tack och lov är både Tyskland och Sverige med i EU, det underlättar ändå sånt här ENORMT ska ni veta.

Det har jag förstått när jag pratat med familjer som kommer från länder utanför EU. Herregud ett sånt krångel med visum, uppehållstillstånd och dyl dessa familjer har. Reglerna är många, krångliga och ibland supersvåra att uppfylla rent byråkratiskt för att få stanna i landet, trots att man har försörjning. Att få olika besked kring vad som gäller beroende på vem man frågar på berörd myndighet är bara ett av problemen tyvärr.

Som svenska invandrare har vi haft hög status hos gemene man i det tyska samhället. Vi har till exempel aldrig personligen blivit drabbade av den utbredda rasism som finns här i Tyskand precis som i Sverige och andra länder tyvärr. Det är är ett sorgligt ämne som jag inte skrivit så mycket om men kanske får tillfället att komma tillbaka till.

Även om vi flyttat inom EU och sluppit en hel del krångel går det ändå inte riktigt att jämföra med att flytta inomlands. Då stannar man i samma sjukförsäkringssystem, skattesystem, skolsystem och behåller alla sina pengar i samma land. Nu ska dock allt detta vara förberett så långt det går, nu är det bara själva flytten kvar. Spänannde spännande!