Sanningar om vårt friluftsliv i alperna.

Vi får en del frågor kring vårt friluftsliv. Vi får även rena påståenden som ibland förvånar oss lite. Frågorna är ofta ganska lätta att svara på men påståenden och uttalanden som tyder på en romantiserad bild av oss och vårt friluftsliv är knepigare. Eller är alla våra vandringar helt fantastiska?

Den hurtiga friluftsfamiljen som skuttar ur sängen och upp för berg, eller?

Jag skriver det här inlägget med risk för att förstöra er bild av den harmoniska friluftsfamiljen Edmark. Ni kanske sett framför er en familj som hurtigt stiger upp i ottan och under muntra samtal kör upp i bergen för lite frisk alpluft och med mmmm-ljud mumsar i sig de medhavda smörgåsarna på toppen innan de glatt skuttar ner igen arm i arm. Inte mycket av det där stämmer. Om nu någon råkat få den bilden av oss.

En liten samling frågor och påståenden.

För att ge er en mer nyanserad bild har jag idag samlat ihop några vanliga frågor och påståenden från utomstående som rör vårt, med svenska ”familjeögon” sett, lite annorlunda friluftsliv. Jag vill ge er en lite mer nyanserad bild av det som här i bloggen kan verka så harmoniskt, hurtigt, mysigt och konfliktfritt, vilket det såklart inte alltid är.

Här kommer några av de frågor och påståenden vi fått höra flera gånger och om jag vill klargöra lite kring.

”Orkar Chio verkligen gå så långt?”

För er som inte känner till vår hund Chio så är hon en Lancashire Heeler på 13 år och 6 kilo. Jag blir lika förvånad varje gång någon tror att små hundar inte orkar gå mer än några kilometer och undrar varifrån det kommer. Numer är dock frågan aningens mer logisk eftersom hon fyller 14 år i år. Chio har dock aldrig under någon vandring vi gjort, varken i Sverige eller Alperna, visat tecken på att inte orka gå längre. Får hon smaka lite matsäck och dricka då och då så fixar hon längre etapper än mig, fortfarande. Tanken om att korta ben orkar mindre än långa stämmer lika lite på hundar som barn alltså.

”Åh, ni ser alltid ut att ha det så mysigt.”

Vi har det mysigt och trevligt när vi är ute i naturen, för det mesta. Det ÄR mysigt att vara ute med sina barn. Jag vill inspirerar andra familjer att vara ute i naturen med sina barn. MEN bara för att jag endast visar fina, mysiga och harmoniska bilder från vårt friluftsliv betyder det inte att det är så hela tiden.

Det låter så självklart när man säger det men ett otroligt vanligt fenomen med bloggläsning är att man tror att det man ser, läser och tolkar in från sin egen vinkel i blogginlägg är den totala sanningen. Jag vet att ni vet att det inte är så men tänk ändå extra på det. Det hjälper en att inte tro att bloggare har de där perfekta liven som många vill ha.

”Jag är lite avis på alla era vandringar.”

Jag förstår att andra är lite avis på våra vandringar, det är en lyx. Det är dock en lyx som vi kämpat hårt för. Alpernas friluftsliv finns inte i Sverige så vi var liksom tvungna att flytta hit för att kunna ha det som vår friluftsvardag. Det har, som jag skrivit en del om, stundvis varit både kämpigt och otroligt energikrävande att flytta utomlands och vårt friluftsliv i Alperna har vi sett som vår belöning.

Något en del som säger att de är lite avis inte verkar tänka jättemycket på (verkar det som när de pratar vidare) är att det är just vår vardag och inte en megalång semester vi är på. Våra vardagar fylls av samma saker som för familjer i Sverige och våra helger går också åt till saker som bara måste göras ibland också. Vi har exakt lika mycket tid till friluftsliv som alla andra. Det kan ni trösta er med om ni har råkat tro att vi är ute och vandrar på magiskt vackra och spännande platser var och varannan helg. Så är inte fallet.

”Ni som är en riktig frilufsig utefamilj…”

De som säger såhär till oss fortsätter ofta meningen med något som vi borde kunna, vilja göra eller tycka om. När påståendet stämmer reagerar jag sällan men ibland stämmer det inte alls överens med verkligheten och då funderar jag på vad personen har för bild av oss. Vi gillar friluftsliv men är inte hardcore på något sätt. Jag hatar till exempel att vara ute länge i regn och att ens riskera att frysa, nej tack. Så friluftshardcore är jag.

Ok, vi kanske är mer frilufsiga än en del andra familjer men ni anar inte hur mycket vi sitter med våra datorer, Ipads, filmer och tv-spel också. Jag ser dock ingen konflikt mellan dem och friluftsliv, inget behöver utesluta det andra. Kanske måste den ena finnas för att den andra ska ge lika mycket? Jag älskar kontraster och filmtittande sittandes under en filt med en välfylld godisskål i knät och att vandra sig svettig, hungrig och trött i ett vackert landskap ger nog den perfekta balansen i livet för mig.

”Oj vad långt era barn kan gå.”

Våra barn kan gå långt, på fler än ett sätt. Jag är övertygad om att alla barn kan gå långt, på sitt sätt och med rätt stöd och motivation. Det här är en rätt komplex sak, att motivera barn att vara ute när de hellre vill vara inne och att gå långt när de känner sig trötta i benen. Våra barn är inte unika i den här frågan och de som tror att våra barn alltid är lättmotiverade tror fel. Vi har dock en rad knep för att motverka motstånd och lätta upp när det trots allt kommer. Jag filar på ett samlingsinlägg på ämnet och bjuder sålänge på ett passande tips i en av videosarna i en av Lanclins julkalender 2016.

Vi är bara en vanlig familj.