Min hittills enda charterresa.

Att surfa in på charterbolagens hemsidor tillhör inte vanligheterna för mig. Det händer dock då och då att jag klickar in mig just där för att kolla vilka destinationer som är prisvärda just då. Än så långe har det inte blivit någon bokning, en av anledningarna skriver jag om i dagens inlägg.

Jag har åkt på en enda charterresa i hela mitt liv. Den gick till den lilla grekiska ön Naxos och trots att vi hade en underbar vecka på ön kan jag inte säga att jag tyckte att det funkade jättebra med det organisatoriska. För det första missade vi det finstilta om att det inte var direktflyg till Naxos. Det kan man ju tycka att vi skulle kunnat räkna ut med lilltån men det gjorde vi inte. Charter tänkte jag alltid är direktflyg och att det är därför så många delvis väljer det sättet att resa. Nu fick vi istället åka båt i två eller tre timmar från Santorini där planet från Köpenhamn landade. Kanske inte någon katastrof men det fanns ju långt ifrån sittplatser till alla passagerare på båten så det stod, satt och låg folk överallt. Efter någon timme lyckades vi få en träbänk att sitta på resten av resan. Jag minns fortfarande träsmaken jag fick i rumpan efter en kvart. Det lite märkliga är att jag egentligen inte har några problem med sådana obekvämligheter på resor, bara jag är förberedd. Nu var jag inte förberedd och blev ganska så sur på det hela.

Det som räddade upp hela historien med min första charterresa var hur bra vi hade det på Naxos. Vi bodde vi på ett litet trevligt lägenhetshotell med pool tillsammans med ett gäng andra svenskar. Naxos stad var en typisk och väldigt mysig medelhavsstad med gränder, små butiker, vita hus, vindruvsodlingar utanför ytterdörrarna och små butiker och restauranger lite var stans. Vi tog bussen till stranden och var i princip ensamma där tillsammans med ett surfande pensionärsgäng varje dag. Vi åt tzatziki i stora mängder och köpte badhandukar vi fortfarande har kvar.

Första eftermiddagen på Naxos gick vi på ett sånt där klassiskt informationsmöte som en reseledare höll på en resturang. Där fick vi veta att vi var tvungna att lämna hotellen en dag tidigare för att det var något knas med färjans tidtabell. Heldumt tyckte vi såklart och misstänkte att det berodde på att vi var de sista chartergrupperna på Naxos och Santorini för säsongen och de ville göra det lite smidigare för sig med transporter och annat logistiskt. En dag tidigare än tänkt fick vi alltså packa ihop och åka till Santorini för en övernattning och sen vidare till flygplatsen. Hotellet som hela den svenska gruppen från Apollo fick bo på på Santorini hade egentligen redan stängt ner för säsongen så det såg ut därefter på rummen. Alla stolar stod på borden, mattor låg i sofforna och täckena bestod endast av tunna påslakan. Det blev en kall natt på Santorini i början på oktober 2007. Flyget gick inte förens på eftermiddagen dagen efter och det nya hotellet ville ha så saftigt betalt för att låta oss använda bagagerummet så vi släpade med oss vår väska till stranden och satte oss där och väntade på Apollos transferbuss. Det var min första och hittills enda charter resa det.

I och med detta fick jag ordentligt med vatten på min kvarn när jag hävdar att det alltid känns bättre att boka och bestämma allt själv utan att lämna över makten till något företag som kan göra lite som de vill. Väldigt många verkar tycka att charter är ett toppenbra sätt att resa och det är det kanske om reseföretaget inte bestämmer sig för att ändra sina planer lite hur som helst. Jag är inte främmande för att prova igen men det har inte blivit av ännu. Ställena dit vi velat åka har oftast inte haft något vidare utbud av charterresor eller så har vi hittat billigare biljetter och hotell själva. Charterbolagen flyger dessutom ofta på ”dumma” både dagar och tider på dygnet. Vem vill inte resa på datum och tider som passar en bättre och dessutom få det billigare? 

Detta inlägg är ett bidrag i bloggnäverket Svenska resebloggars bloggutmaning i september 2015. Vill du hitta fler bloggar som är med i utmaningen hittar du dem HÄR.