Datorn och SD-kortet jag har de senaste veckornas bilder på fortsätter att tillämpa tyst diplomati i sin konflikt så igår lämnade jag dem åt sitt öde och åkte till bergen istället.
Tycker du inlägget ser konstigt ut så är det för att det är skrivet på mobilen istället för datorn där jag 9,9 gånger av 10 annars sitter och skriver. Här kan jag nämligen komma åt bilder på det SD-kort som sitter i kameran via dess Wifi.
En himla smart grej det där med att kunna koppla upp kameran på Wifit och lätt plocka bilder till mobilen. 1500 bilder är dock långt över smärtgränsen och problemet med den tjuriga datorn kvarstår trots att jag rensat bort 44 457 coockies. Jag ser en kakburk med mer än 44 000 kakor i framför mig. Att ta bort den som distraherar min stackars dator tycker jag borde göra susen för arbetsmoralen. Inga tydliga tecken på det syns ännu men det kanske kommer.
Jag tror att det ska lösa sig på något sätt vad det lider men just igårkväll var jag så trött i benen att jag inte orkade tänka på det. Vi hade nämligen flytt från de tjuriga apparaterna här hemma och stuckit upp i bergen istället. Där hittade vi flera fantastiskt fina och långa buckliga backar som skulle göra sig perfekta som kälkbackar i vinter!
Nej det var inte puckelpister för någon låg liksom mitt i en by långt ifrån tillstymmelse till liftsystem. De enda små aber vi kunde komma på var hur vi skulle orka få upp åkdonen för berget och hur vi sen skulle få stopp på eländena innan vi krockar med hus och annat.
Kanske hoppar vi över det ändå, det var i alla fall roligt att fundera och drömma om en stund istället för de tjuriga apparaterna där hemma.
Hoppas ni hittar säkrare backar för era racer-äventyr senare i vinter.
Kram
Jodå det har vi redan gjort. Det finns en betydligt säkrare här i vårt område men den är ju så väldigt kort i jämförelse med en helt berg 😉 Det blir inte så mycket action av det!