Påsklov i Sverige – om att vara halvvägs på väg hem.

Vi är nu tillbaka i Bayern efter ett intensivt påsklov i Sverige och i morse satt jag på bussen igen för att lämna ett av våra barn i skolan. Vardagen är tillbaka och vi är på banan igen!

Eller är vi verkligen det – på banan igen?

Det där med att var på banan igen var kanske mer en önskan än realitet om jag tänker efter. Ingen i vår familj kände sig nog så ”på banan” i morse när klockorna ringde. Vi peppar oss med att det faktiskt bara är 6 veckor kvar innan vi går på det längsta sommarlovet våra barn antagligen kommer att få under sin skoltid. Herregu så skönt det ska bli. Nåja, jag ska visserligen jobba hela sommaren men att veta att mina barn får ett sånt där evightssommarlov känns underbart.

Slugt eller smart? – vi får ett låååångt sommarlov.

Av olika anledningar kom vi fram till att den mest lägliga brytpunkten för våra barn att säga hejdå till sina kompisar och skolor här i Tyskland när vi flyttar till Sverige är vid det tyska pingslovet (två veckor i början på juni). Då säger alla ändå hejdå för några veckor och det blir förhoppningsvis en inte alltför ”big deal” att säga hejdå för våra barn.

När vi sen kommer till Sverige efter pingstlovet har skolbarnen där lägligt nog redan gått på sommarlov. Det blir alltså dryga 10 veckors sommarlov för våra barn. Då finns det mycket tid för oss alla att komma iordning, packa upp, träffa nya kompisar, gå på sportläger, simskola och allmänt få ta saker i sin egen takt. Det känns som att det blir bra.

De stora skillnaderna från förra flytten.

När vi flyttade till Tyskland 2014 så flyttade vi till något väldigt mycket mer okänt än nu. Vi hade aldrig varit i staden vi skulle bo i, lägenheten var inte färdigbyggd när tittade på den, vi kunde inte språket och kände inte en kotte. Allt var väldigt svajigt, osäkert och lite nervöst.

Denna gången kan vi språket, vi känner några kottar, vi känner till omgivningen litegrann och framför allt, vi kan alla de system man kommer i kontakt med som medborgare och förälder! Det är med andra ord inte helt oväntat en helt annan sak den här gången och det känns oändligt skönt.

Att stå med en fot i varje land ett tag.

Trots att vi inte hade med oss mer än vad vi precis behövde under påsklovet så kändes huset i Rimforsa väldigt som mitt hem. Vi tog dit lite möbler som vi hade haft magasinerade och passade på att fynda lite på Blocket medan vi var i Sverige. Nu har vi 4 likadana pinnstolar till köket, en soffa, två fotöljer och ett soffbord till bastuns omklädningsrum aka relaxavdelningen. Oj så bra det blev!

Trots att det alltså inte var mer än några stolar, några bord och några luftmadrasser i huset så kändes det så mycket hemma att lägenheten i Ingolstadt blev något jag nu bor i medan jag väntar på att flytta hem, märkligt det där. Den har ju annars varit den platsen jag känt att jag kommit hem till de senaste 3 åren snart. Kanske är jag färdig med Bayern och redo för de Östgöta skogarna nu? Men en stund till står jag med en fot i varje land, jag vill hinna säga hejdå till bergen först.

Är Rimforsa min plats på jorden?

Det finns mycket som skulle kunna få mig att stanna kvar i Bayern men ännu mer som får mig att vilja flytta till Rimforsa. Vi har lyckats att hitta en plats och ett hus som passade in på de allra flesta av våra önskemål. Vi ville bo nära naturen men med kommunalt vatten och avlopp, i ett lugnt men aktivt och engagerat samhälle utanför en stad med bra kommunikationer, nära vatten och vandringsleder. Jag hade kunnat bo utanför villagatornas rutnät men glädjs och känner tacksamhet över gatlyktornas sken på kvällarna och brevlådans placering utanför häcken.

Att vi dessutom hittade ett hus som skötts och renoverats väldigt likt som vi själva hade gjort det känns som en vinstlott (fasligt dyr sådan men ändå). Med trädgården som det inte gjorts mycket med de senaste 20 åren blir det bara ännu bättre. Då kan vi fixa, plantera och bygga efter helt eget behag. Det är vi nog nämligen mer sugna på än att riva väggar, kakla, tapetsera och bygga kök.

Det bästa – vänner, skog och natur.

En av påsklovsdagarna i Sverige åkte vi ut till ett av naturreservaten i närheten tillsammans med några vänner i byn. Det här naturreservatet är en av ortens lite äventyrliga sevärdheter så det blev lite som en rekningsrunda inför vårt projekt 52 äventyr på ett år. Det här stället kommer vi att komma tillbaka till fler gånger och ett större inlägg om den väldigt spännande platsen kommer längre fram i sommar när vårt projekt har satt igång.

Den här gången nöjde vi oss med ett ganska kort besök men desto längre tid med korv- och marshmallowsgrillning vid parkeringen. Solen lös, det droppade ihärdigt från taken och de grillade marshmallowsarna kladdade precis lika mycket som de brukar. En underbar dag i skogen med andra ord.