Vår turné genom södra Sverige fortsätter, nu är vi i Småland. När radion slog om till P4 Kroboberg i bilen hörde jag genast kända röster. Jag kände igen både programledaren och polisens presstalesman som intervjuades till rösterna och vet även hur de ser ut. De hade ett inslag från vår gamla gata där vi bodde och när olika orter och byar nämndes kände jag igen dem och vet var de ligger. När vi körde in mot vår gamla hemstad kändes det lite märkligt, som att vi var på väg hem från någon utflykt. Lite vemodigt är det allt men vi ångrar oss trots allt inte att vi flyttade. Allt har sin tid.
Idag hälsade vi på en gammelfarmor och en ny liten världsmedborgare som kommit till världen efter att vi flyttade till Tyskland. Solen skiner över Småland och barnen njuter av att leka på sitt hemspråk. Vi har det finfint helt enkelt.
Ja det måste kännas skumt att vara på besök i hemtrakterna. Hemma men ändå inte..
Ja, väldigt märkligt. Bilen hittade genom stan helt själv kändes det som. Jag hade stenkoll på vart vi skulle parkera för att få skugga till hunden, vilken fil vi skulle ligga i för att komma rätt utan att läsa skyltarna och vilka öppettider olika ställen vi skulle till har. Jag förstår att många har svårt att flytta ifrån den tryggheten.