Nudistcamping eller textilcamping?

I Augusti planerar vi att köra ner till Kroatien och bada i medelhavet. Vi började med att botanisera på nätet efter hus att hyra i Istrien som var området vi först ville åka till. Det finns fantastiskt fina och MÅNGA hus att hyra i Kroatien. Det ena med finare läge än det andra, det ena med större pool än det andra. Vi drömde oss bort och såg paraplydrinkarna komma in på löpande band. Allt detta hade varit realistisk om vi hade kunnat åka typ vid midsommar. När vi sen kom på att den i familjen som har ett jobb att ta ledigt ifrån bör göra det i Augusti fick vi tänka om helt. I Augusti har nämligen alla andra här i Tyskland också semester och priserna på boende runt medelhavet ökar med ungefär massor av %. Det pallar inte vår semesterbudget…

Vi fick därför bli lite realistiska och gjorde en liten lista på vad vi vill ha för semester egentligen. Barnen vill ha pool, jag vill se och höra havet, Daniel vill göra lite roliga utflykter, Chio vill ha skugga att ligga och lata sig i, gemensamt för alla var att vi ville vara tillsammans och umgås utan att bli ruinerade. Vi kom fram till att en stuga, bungalow eller villavagn på en camping vid havet skulle vara en bra lösning. Där skulle barnen även ha möjlighet att umgås med andra barn och inte bara med oss. Ett privathyrt hus skulle antagligen vara större men inte ligga precis vid havet och utan naturliga platser att träffa nya kompisar på för barnen. Botaniserandet bytte alltså riktning lite och hemsidan Camping.hr visade sig väldigt användbar. Först letade jag planlöst för att få en uppfattning om hur camping i Kroatien fungerar. Det visade sig fungera ganska likadant som i Sverige och antagligen även övriga Europa.

Det första jag klickade fram var såklart bilder från campingen och det var då jag blev varse att det finns väldigt många sk Naturistcampingar i Kroatien. Hela campingar där alla gäster går utan kläder. Inte bara när de badar utan även när de lagar mat, diskar, spelar tennis osv. En märklig syn för en ovan. Det ser dock väldigt praktiskt och ekonomiskt ut. Mindre tvätt och mindre kläder att köpa och hålla koll på men jag skulle känna mig väldigt…naken. Konstigt att några små tygbitar över det man vill skyla kan få en att känna sig påklädd. Skulle ju inte precis vara någon jätteskillnad att inte ha dem där. Men nej, jag väljer att hålla bikinin på och föredrar att folk runtomkring mig har minst badkläder eller underkläder på sig i alla fall. Vid matbordet bör även ett linne, klänning eller t-shirt vara på så någon nudistcamping blir det inte för oss. Vi håller oss till de så kallade textilcampingarna. Nu föll det sig så att den campingen vi hittat på den ön vi vill åka till och som uppfyller pool- hav- och skuggönskemålen är granne med en nudistcamping. Inga som helst problem egentligen förutom den lilla detaljen att stranden där hundar får bada ligger på andra sidan denna camping och kräver några hundra meters promenad längs med naturisternas strand. Ska Chio följa med till stranden är det hundstranden som gäller. Efter 1 veckas dagliga promenader längs med stranden kanske vi inte tycker att det är så ovant längre. Här i Tyskland tycker man nämligen inte att det är konstigt alls att alla går nakna i de gemensamma basturna som finns. Bara att de är GEMENSAMMA får våra nordiska ögonbryn att höjas. Mycket ska man få uppleva som utlandssvensk…

Denna skylt kommer från Key West, sitter på en finsk bastu vid en liten havsstrand som flitigt används av folk med diverse nationaliteter. Vår familjs badkläder accepteras, skylten är kanske mer som en varning att det kan dyka upp någon utan.