Det är inte mycket jag längtar efter från Sverige förutom skogen och havet. Just skogen och havet blir av rent praktiska skäl lite knepigt att fixa hit till Ingolstadt så det får vara som det är med den saken. Det finns dock andra saker som jag nu efter snart 9 månader som utlandssvensk känner saknas i mitt liv, en av dem är Havrefras.
I det allra första inlägget som handlade om min familjs då kommande flytt hit till Tyskland förra året skrev jag bland annat om min oro för att flytta ifrån den nästintill fria tillgången på Havrefras jag hade i Sverige. Den 31:a augusti förra året skrev jag i ett annat inlägg att oron nästan var obefogad men nu har det gått ytterligare 8 månader och jag kan inte lura mig själv längre. Känslorna angående Havrefrasen börjar komma ikapp mig. Min längtan efter att få äta de små frasiga kuddarna till frukost har vuxit sig starkare och starkare den senaste tiden. Det skulle helt enkel sitta fantastiskt och vidunderligt gott med en tallrik A-fil med en skivad banan i och ett litet berg av små frasiga Havrefras på. Mina smaklökar skulle göra volter, jubla och ordna med en välkomstkommité som organiserade ett fashionabelt mottagande för dem framför mitt gomsegel. Jag skulle äta varje tugga med andaktningsfull njutning och antagligen inte höra någonting runtomkring mig. Inte bara för att det frasar så högt och härligt i hela huvudet när man tuggar dem utanför att jag antagligen skulle förlora mig in i en värld utan tid och rum.
Jag har provat andra frukostar för att försöka döva saknaden och glömma mina älskade råg- och havrefras. Jag gjorde länge fruktsmoothie med nötter i varje morgon och nu äter jag naturell yoghurt med skivad banan, russin och majsflingor. Provade först med någon sliskig, tysk variant av havrekuddar men problemet här i Tyskland är att otroligt mycket är sötat så pass att det helt enkelt inte smakar gott.
Jag grubblar nu på hur jag ska lösa mitt kärleksbekymmer, några förslag någon?
Ni andra utlandssvenskar som läser, vad saknar ni från Sverige? kösystem, ”Kalles”, violpistoler, högertrafik, vällingpulver eller kanske försäkringskassan?
Några paket ska det väl få plats i resväskorna i juni. Förutom dina/era böcker så behöver vi ju inte så mycket mer med oss. Det är ju sommar …. hoppas vi. Kan det finnas någon sorts abonnemang (typ Linas matkasse) som man kan teckna för leverans till Ingolstadt? Det vore ju nå´t . Kram
Alla besökare som bor hos oss kanske ska få börja betala i Havrefras! 🙂
Förstår så väl din längtan efter det där speciella man förknippar med Sverige.
Själv har jag resväskan packad med Falukorv och Fazers blå choklad efter en vända i Sverige. Men du är inte ensam om din längtan efter Havrefras. På kyrkans julbasar brukar de 30-tal paket vi tar in ta slut efter bara någon timme.
Säg till om du har vägarna förbi Wien 1 Advent så skall jag försöka smuggla undan ett paket eller två.
Fast jag hoppas verkligen att du får njuta av dessa frasiga kuddar långt innan dess. 🙂
Vi utlandssvenskar som trånar efter havrefras kanske får bilda en lobbyförening för att förbättra vår livssituation 🙂
Känns taskigt att köra ner och sno Österrikesvenskarnas havrefras men jag kommer gärna ner ändå. En gudstjänst på svenska skulle nästan kännas lika bra som ett paket havrefras! 🙂
Vi har varit borta från Sverige i 5 månader nu. Saknar ingenting jättemycket, men kan längta lite efter svenska räkor, romsås, hårt bröd (som inte kostar skjortan)… Saknar också att lätt hitta vissa asiatiska ingredienser som sambal oelek (det är inte helt omöjligt, men svårt). Kalles har vi inluenser… 😉
Åh knäckebröd! Vi älskar falurågrut så det har vi beställt med Sverigebesök som kört bil 🙂
Jag är förvånad över hur lite jag egentligen saknar svenska saker. Man vänjer sig av vid många favoriter och hittar nya. Det finns ju också en del saker här som är urgoda och som inte finns, är svårt att hitta eller är mycket dyrare i Sverige. Sparris, Apfelshorle och Brezel är några exempel. Tyska mataffärer tycker jag nog är relativt välsorterade vad gäller utrikisk mat faktiskt så tex kryddor, konserver och såser finns väldigt mycket av.
Jag skulle skriva ”Kalles har vi i kylen”…