Modig

Många säger till oss att vi är modiga som vågar genomföra detta ”projekt”. Det kanske vi är men isåfall helt utan att tänka på det, vi ser det inte så. Alla människor behöver trygghet men vad man ”får”det av är fantastiskt olika. Många vi känner har sin primära trygghet i att de har sin familj, sitt hem, sina saker, sitt jobb och vardag ungefär likadan hela tiden med vissa variationer. Min primära trygghet är såklart Daniels och min familj med våra barn och visst ser jag en viss trygghet i min A-fil och Havrefras men generellt ser jag min trygghet i att veta att jag klarar mig igenom saker som först verkar omöjliga men som med målmedvetenhet, envishet och långsiktigt fokus faktiskt går att genomföra (eller i alla fall överleva). Skulle jag eller Daniel bli arbetslösa, huset brinna ner, någon av våra barn allvarligt sjukt eller något annat fruktansvärt hända så vet jag att det blir kaos ett tag (eller ett långt tag) men att världen (och livet) faktiskt inte stannar och att jag kommer att komma ut på andra sidan nån gång. Kanske lite tilltufsad, stel och öm men ut kommer jag alltid 🙂