För knappt ett år sen skrev jag inlägget Jag vs tyska språket. Då hade vi bott här i Tyskland i två månader och jag funderade lite kring det här med varför jag vill lära mig tyska.
Nu har det gått ett år och fantastiskt mycket har hänt. I slutet på juli i år skrev jag inlägget Jag och min språkmur -om att lära sig ett nytt språk. Det inlägget har jag fått en del mail om från läsare som känner igen sig och tyckte att jag satte fingret på hur det kändes även för dem. När jag gjorde en intervju för Smålandsposten häromveckan hade journalisten läst just det inlägget och tyckte att det var väldigt bra skrivet så hon citerade det senare i den artikeln som intervjun resulterade i. Det verkar helt enkelt vara ett läsvärt inlägg så har du inte läst det hittar du det HÄR. Jag själv tänker mest att jag skrev ner och beskrev hur det känns att komma till ett land där man fattar nada.
En del har hänt även sen jag skrev inlägget om min språkmur. Jag kan nu ibland höra med ett halvt öra och förstå/misstänka vad folk pratar om på bussen, i hallen på Kindergarten, i affärer och så vidare. Jag saknar dock fortfarande ofta otroligt många ord och förmågan att få ihop dem till korrekta meningar när jag pratar tyska själv. Det verkar gå ganska bra för mig ändå. Folk förstår vad jag menar när jag säger ”wir haben ein bisschen katastrof diese morgen” när jag ska berätta att ett av mina barn klämde fingrarna i dörren på väg till Kindergaten på morgonen. Det var inte många rätt rent grammatiskt (eller ordvalsmässigt) men budskapet gick fram. Oftast får jag ihop det bättre än så men ibland ser jag på personan jag pratar med att den får klura i några sekunder innan den är med på vad jag menar.
Allra svårast är det att få ihop det på måndagar. Då har vi varit hemma hela familjen hela helgen, ofta pratat 100% svenska, läst 100% svenska texter och lyssnat på poddar med 100% svensktalande personer. För ett år sen glömde jag nästan bort att vi var i Tyskland på måndagsmorgnarna och blev typ förvånad när någon började prata tyska med mig när vi kom till Kindergarten. Det händer inte längre, jag har vant mig vid att hoppa mellan språken men just på måndagar tar det några extra minuter för hjärnan att starta upp servern för tyska igen.
Ett annat inlägg jag skrivit om språk är Känner sig den svenska cykeln ensam i Tyskland?. Det skrev jag i mars i år när vi hade haft ett samtal ute vid vårt cykelgarage om huruvida min svenska Monarkcykel kände sig ensam som enda svenskspråkiga cykel eller om våra fyra cyklar har ett internationellt cykelspråk så de förstår varandra. Detta samtal är inte det enda vi har haft om flerspråkighet och förståelse för andra individer. Jag är säker på att vi har väldigt många fler samtal om att inte förstå varandras språk och hur det känns än om vi skulle bo kvar i Sverige. Nu när vi förstår tyska mer och mer kommer det upp med längre mellanrum men vi kommer nog alltid att minnas känslan av att förstå nada.
Hej! Intressant med språk och flerspråkighet. Här lever vi ju alla dagligen med två språk och det finns massor av forskning som pekar på att tvåspråkighet har många fördelar. Så se det positiva, ni får bättre inhiberingsförmåga och skjuter upp demenssjukdomarna! Se bifogad artikel.
Tvåspråkiga har lättare att fokusera rätt
Tvåspråkiga personer är bättre på att rikta uppmärksamheten mot den viktiga informationen och stänga ut det irrelevanta. Och ju mer man växlar mellan språken, desto bättre blir förmågan att snabbt flytta fokus mellan olika uppgifter.
FNB–SPT/HEIDI HAKALAPublicerad:
3.6.2013 15.42Uppdaterad:
3.6.2013 17.32
FinlandTvåspråkighet
Skriv ut
Mindre A Större
Det här visar en ny doktorsavhandling vid Åbo Akademi.
Resultatet bekräftar att man inte bara har nytta av tvåspråkighet ur språklig synvinkel. Den livslånga träning som hjärnan får genom att ständigt skifta mellan två språk förbättrar också inhiberingsförmågan och bidrar till att tvåspråkiga snabbare kan flytta uppmärksamheten från en uppgift till en annan.
– Inhiberingsförmåga i vardagen är till exempel att stänga ute ett annat samtal när man pratar med en människa eller att ignorera det oväsen som barnen för när man koncentrerar sig på någonting annat. Det här är viktiga funktioner, säger Anna Soveri, som disputerar i psykologi på torsdag.
Soveri, som är från Borgå, studerade svenska vid Åbo Akademi innan hon inledde sina studier i psykologi. Det var universitetskurserna i tvåspråkighet som väckte hennes intresse för att forska i ämnet.
– I Finland är det lätt att undersöka tvåspråkighet och därför borde man göra det i större utsträckning. En stor del av finländarna är tvåspråkiga och många gifter sig över språkgränserna.
Ju tidigare, desto bättre
Soveris forskning visar att ju mer man växlar mellan sina språk, desto bättre blir förmågan att flytta fokus mellan olika uppgifter. Och ju tidigare man har lärt sig det andra språket, desto bättre är förmågan att ignorera oviktig information.
Forskningen gjordes delvis med hjälp av datorövningar i laboratoriet och försökspersonerna utgjordes av tvåspråkiga och enspråkigt finska vuxna. Soveri betonar att forskningen inte handlar om att finlandssvenskar är bättre än finskspråkiga.
– Det kan handla om tvåspråkighet på vilka språk som helst, till exempel franska och tyska. Inte är ju alla finlandssvenskar heller tvåspråkiga. I vår forskning räknas man inte som tvåspråkig om man kan prata finska i butiken. Våra försökspersoner har lärt sig två språk före skolåldern, använder språken parallellt varje dag och upplever att de är ungefär lika duktiga på båda språken.
Debatten om obligatorisk svenskundervisning präglas ofta av känslomässiga argument. Kan en sådan här forskning fungera som ett vetenskapligt argument för att språkinlärningen är viktig?
– Skillnaderna är inte så stora att de skulle märkas hos barn i skolåldern och det är svårt att motivera språkundervisningen när vi inte har undersökt just det. Däremot visar forskning i Kanada att tvåspråkiga drabbas av demens senare än enspråkiga, vilket är ett argument för språkinlärning.
För att kunna dra mer långtgående slutsatser kommer man vid Åbo Akademi i höst att göra samma undersökning bland fler försökspersoner. Via nätet försöker man nå cirka 400 vuxna i stället för de 80 som deltog i Soveris undersökning. Resultatet står klart tidigast om ett år.
Fotnot: Anna Soveri disputerar i psykologi på torsdagen den 6 juni klockan 13 vid Åbo Akademi i Åbo. Avhandlingen heter ”Training executive functions in the laboratory and in real life: Cognitive consequences of computer-based exercises and bilingualism”
Foto: Åbo Akademi. Anna Soveri tycker att man inom forskningen i högre utsträckning borde utnyttja tillgången på tvåspråkiga personer. – I Finland är det lätt att undersöka tvåspråkighet.
Intressant! Att vara tvåspråkig lär ju gymnastisera hjärnan så den klarar andra saker bättre kan jag tänka mig. Vi får se hur det utvecklar sig för våra barn 🙂
Det är SVÅRT att lära sig språk. Jag gillar språk, och grammatik (konstigt nog!) och ändå kan jag bli helt utmattad av tanken på att lära mig ett nytt språk. Jag har ju lärt mig isländska (men glömt en del) så jag vet vilken pärs det är att hela tiden vara i sammanhang där man inte förstår. Under vår Europaresa är det nog tyska vi hade haft mest nytta av. Jag pratar pyttelite franska och spanska, men i Italien och på Balkan funkar tyska bättre (även om engelska funkar bra på Balkan – inte i Italien alltid dock). och så finns det ju massor med tyskar överallt. De tyskar vi träffar lite avsides (Montenegro, Makedonien) pratar engelska, men i övrigt pratar de bara tyska. Jag kan egentligen ingen tyska alls, men ibland inser jag ändå att jag formar hela meningar på tyska eftersom ingen annat går hem (har lyssnat lite bara – inte pluggat en sekund, så den tyskan är nog sjukt skrattretande haha)
Då lär du ju kunna en del på tyska utan att egentligen tänka på det 🙂 Förvånande många ord är ju exakt lika eller väldigt lika så nu tycker jag mer och mer att det var lite märkligt att jag inte förstod ett smack. Där ser man hur mycket situationen och kontexten betyder. Har man klart för sig vad samtalet handlar i stora drag är det betydligt lättare att snappa upp meningsbärande ord som man inte förstår egentligen men gör det ändå för att man kan gissa lite.