Denna veckan har varit min första arbetsvecka på den friluftsförskola jag fått jobb på här i Ingolstadt. Jag känner mig nu ungefär som den spindeln av trolldeg och pinnar jag pysslade ihop i skogen igår, glosögd, platt och lite stel i benen. Det beror nog dock mer på att det är fredag än att jag har jobbat några timmar.
För att inte råka bygga upp en bild av mig själv hos er som den heltidsarbetandande förskolläraren som pluggar tyska, rattar logopedbesök, hämtningar, lämningar och en vardag i fullt ös måste jag klargöra en detalj. Jag jobbar inte heltid, långt ifrån.
Jag har fått ett så kallat mini-job och arbetar två förmiddagar i veckan. Det är ett riktigt jobb men lönen överstiger inte 450€ per månad och jag behöver då inte skatta på den inkomsten. Jag ska inte ens försöka ge mig på att förklara de tyska systemen med mini-job, sambeskattning, sjukförsäkringar osv osv men då jag vill fortsätta att plugga tyska, slippa skaffa en egen sjukförsäkring men ändå få mig lite erfarenheter var detta en toppen lösning. Flera flugor på smällen kan man säga om man vill vara rolig.
Hur gick det att jobba då? Jodå det gick finfint. Bland barn och i skogen känner jag mig hemma, jag kan det ut i fingerspetsarna. För mig känns det som en förmån och lyx att få sitta i skogen och knåda fram märkliga djur av trolldeg tillsammans med ett gäng meterlånga små människor som pratar tyska. Andra skulle inte göra det för vilka pengar i världen så det är sån himla tur att vi gillar olika.
Bravo Linnea!!
Är det nu vi gör en virtuell high five? 🙂
Alltså, det låter helt klockrent! Vilken erfarenhet, och ett utmärkt sätt att ännu mer komma in i det tyska samhället. Och ja, efter mitt år i Berlin kände jag mig inte en sekund klokare på alla deras märkliga regler.
Grattis till första avklarade jobbveckan!
Tack Annika! Ja det känns klockrent faktiskt och jag funderar ibland på varför jag har sån tur ibland 🙂
Så himla kul!!!! De där meterlånga små människorna har fått en jättefin ”fröken”.
Hur tilltalar de dig? Frau??
STOR kram
Nej på denna förskolan duar alla varandra. Jag heter Linnea för både föräldrarna och barnen, det gillar jag! Har vant mig vid att vara Frau Edmark rätt bra men det känns märkligt när mina egna barns pedagoger kallar mig det. Skulle kännas märkligt om föräldrarna till barnen jag tar hand om kallar mig Frau Edmark men det är kanske en vanesak.
Det här kommer att bli toppen. Jobba med barn, utomhus och samtidigt lära sig tyska på barns naturliga sätt. Lycka till i fortsättningen. Kram!
Ja detta blir finfint! 🙂
Det låter ju som en kanonbra start in i arbetslivet hur som och det kanske till och med är skönt att starta med ett deltidsarbete?
Visst är det kanon, jag hinner med både att jobba, plugga och andas 🙂
Kul! Bra för die Sprache också! (PS: Här i Portugal hade du nästan fått jobba heltid för att komma upp i samma lön. Orättvis värld)
Det var i ärlighetens namn allra mest för att träna tyskan som jag tackade ja faktiskt. Lite ego såklart men vad spelar det för roll när det samtidigt hjälper förskolan? Ingen behöver ju veta att jag kanske hade tackat ja för nästan inga pengar alls, bara jag fick prata tyska.
Det där med olika lönenivåer är skrämmande orättvist 🙁 Det är inte för inte som måååånga sydeuropéer typ veckopendlar hit till södra Tyskland för att försörja sina familjer hemma. Å så sitter jag och knådar trolldeg i skogen två förmiddagar i veckan för samma lön många får för att jobba heltid i dessa länder 🙁