Idag har vi sagt hejdå till november och hej till december. Den senaste veckan har vi haft vår första riktiga frostnatt och soluppgångarna är magiska när vi går till bussen på morgonen.
Hejdå trötta november.
Som flera av de bloggare jag följer har skrivit om så har november varit den tröttaste månaden på otroligt länge. Det gäller mig också och det har känts som att jag konstant har legat minus på sovkontot.
Det kan bero på att jag faktiskt gjort det också och det har berott på både sjuka barn och mig själv som fastnat vid datorn på kvällarna och haft svårt att slita mig. Nu är alla friska och den mest hektiska perioden är över på Lanclin. Ett tag i alla fall.
Därför passar jag på att låta mitt arbete med Lanclin gå in i lite semestertempo. Jag måste hämta andan lite för om några veckor åker jag till Uganda. Det finns så mycket att skriva om om den där Ugandaresan redan nu men jag har bara inte vetat var jag ska börja. Det kommer snart inlägg om hur hela planeringen och resupplägget slutade, jag lovar.
Snart brakar det löst.
Kort efter min Ugandaresa så brakar det löst ordentligt. När jag kommer hem till Bayern åker vi nästan direkt iväg igen. Vart och varför kommer jag skriva om då eftersom en del pusselbitar ska på plats innan jag kan skriva något om det.
Det är nämligen något som kommer att påverka hela vår familjs liv otroligt mycket så det är viktigt att det blir rätt. Det hela är himlans spännande och det ska bli roligt att snart äntligen kunna skriva om det!
Nu väntar semesterlunken.
Men nu går alltså mitt arbete med Lanclin in i lite semesterlunk för att svalna av min hjärna. Det innebär inte så mycket för er läsare, inte mer än att det inte blir så många vanliga inlägg som det brukar. Julkalenderklippen kommer komma upp varje morgon klockan 6 och ungefär varannan dag kommer det ett vanligt inlägg på eftermiddagen eller kvällen.
Kanske skiter det sig och det råkar bli fler inlägg, vad vet jag. Jag ska dock verkligen försöka hålla mig ifrån det som är så roligt så december blir den månaden av återhämtning för mig som den brukar.
Kanske låter jag ironisk när jag nämner återhämtning i samma mening som december, det är jag inte. Det är ju trots allt nu vi går in i en hysteriskt intensiv månad för många men jag försöker spjärna emot. Jag har följt min standardplan ganska bra även i år och förberett, skalat bort och sänkt kraven. Allt för att kunna njuta av denna otroligt mysiga adventstid riktigt ordentligt, och min Ugandaresa förståss. Det verkar funka för mig och kanske skulle det göra det för många andra också?
