När vi precis flyttat hit skrev jag detta inlägg om hur vardagen började visa sitt rätta jag här i Tyskland. Nu har det gått åtta månader och vardagen har blivit ännu mer vardag. Saker jag trodde skulle göra mig smått galen har visat sig funka alldeles utmärkt, kanske till och med bättre än det än jag var van vid. Här kommer en liten lista på några av sakerna.
De korta varubanden efter kassan stressade mig otroligt de första månaderna! Jag tänkte på allvar att tyska varubandskonstruktörer måste ha missat det där med kundanpassning grovt. Att bara ha ca 50cm varuband efter kassan där varorna kan samlas efter att ha blivit scannade verkade otroligt osmart. Numera har jag lärt mig det tyska sättet att ta sin saker genom kassan och det skiljer sig lite från hur man gör i Sverige. Man packar upp på det första varubandet precis som ”vanligt” och kassapersonalen scannar som vanligt. I samma takt som varorna blir scannade packar man ner dem. När det är packat och klart betalar man.
De små förpackningarna i affärerna är ovant när man som svensk är van vid ostar på 1kg, mjöljkpaket på 1,5L och smörpaket i ”normal” storlek. Här ser konsumtionsvanorna och handslingsrutinerna annorlunda ut. I många fall handlar man bara för några dagar i taget och köken är oftast mycket mindre än i Sverige. Man får helt enkelt inte plats med några stora ostklumpar, 10 liter mjölk och enliters gräddtetror. Här är det inte tal om några mysiga walk-in-skafferier där konserver, sylt, saft, mjöl, pasta och andra torrvaror står i långa rader på öppna hyllor (min hemliga dröm). Här gäller det att passa in det man köper likt 90-talets Tetrisspel. Vår lägenhet är på mer än 100 kvm men köket är aningens större än en studentlägenhets pentry. Nu har jag vant mig men tycker att det är ett fruktansvärt ineffektivt system. Det går åt mer drivmedel för att handla oftare och galet mycket mer förpackningar, illa! Vi har alltid överlägset mest i vår vagn av dem som står i kön när vi (vecko)handlar. Diese verückten Schweden!
Kontanthantering tycker man känns bra och tryggt här, så har man ju alltid gjort. Det var nog vår första lilla kulturkrock när vi flyttade hit. I Sverige hade jag inte ens en plånbok, bara körkortet och VISA-kortet i samma fodral som mobilen, that´s it. Här gick det inte att betala med våra svenska VISA-kort överallt som vi är vana vid när vi är utanför Sverige. När vi skrivit oss här och skaffat bankkonton kunde vi skaffa det tyska EC-kortet som är betydligt lättare att betala med här. Observera dock att vissa affärer inte tar kort överhuvudtaget! Ett exempel är en av stadens fastfoodresturanger av multinationell karaktär… Knasigt. I Sverige har varenda liten torghandlare kortläsare.
Att skicka med Brotzeit till förskolan verkade väldigt märkligt i början. Hur jobbigt/dyrt kan de vara att erbjuda en frukt eller smörgås för Kindergarten? Antagligen ganska mycket när man tänker några steg längre. Någon ska köpa och betala det, det ska förvaras, någon ska göra iordning det till barnen och eventuellt skräp ska tas omhand efteråt av någon. Här pratar vi inte till ett barn utan till ca 65 barn. Eventuella allergier och specialkost ska det tas hänsyn till och är en halv frukt verkligen ett fullvärdigt mellanmål för ett aktivt barn? Jag gillar systemet med egen Brotzeit. Vi föräldrar bestämmer vad barnen får välja på och packar tillsammans med dem ner det varje morgon. Vissa har med chokladmousse, andra surdegsbröd. Visst, barnen idkar byteshandel men jag gissar att de barnen med de smaskiga sötsakerna inte är sugna på att byta bort allt sitt goda så kompisarna ”riskerar” nog bara att få små smakbitar tack och lov. Detta system skulle vara otänkbart i Sverige då upprörda känslor uppstår om en skola efterfrågar matsäck från hemmen inför en utflykt eller kräver att barnen ska ha med sig en frukt till rasten. Jag förstår det knepiga och jag tycker inte att barnen ska bli lidande. Här verkar det dock som att Kindergarten har ett litet förråd av extra Brotzeit om någon missat. Det fick vi erfara när jag råkat hänga en av mina barns ryggsäckar med den lilla lådan i på fel ställe så han inte hittade den. Glatt kom han hem och sa att han fått en burk med chokladyoghurt istället och var inte ett dugg ledsen för det lilla missödet. Numera får mina barn även med sig lunchbrotzeit varje dag eftersom jag går i skolan. Mer om det en annan dag…
En som inte behöver bry sig om varken konsumtionsmönster, betalningsmetoder eller Brotzeit är vår lilla hund Chio.
Känner så väl igen detta!
Både med de korta varubanden och framförallt detta med att inte kunna betala med kort!
Har numera full koll på var närmaste bankomat finns och i väskan skramlar alltid ett antal mynt för att i alla fall kunna betala en kopp kaffe. 🙂
Jag insåg det omöjliga att hålla fast vid mitt plånbokslösa liv när var här nere innan vi flyttade. Inför flytten investerade jag därför i en såndär gigantisk plånbok med dragkedja, enbart för att förvara papperslappar och metallbitar, galet! 🙂
Ja visst är det konstigt vad man vänjer sig! Intressant inlägg! Ska se om jag kan skriva något om konstiga saker jag vant mig vid också! Jag kommer redan på flera…
Jag valde ut några av de saker jag kom på 🙂 Listan kan göras längre. Kanske får jag samla ihop en 10-i-topp-lista! Många av de sakerna jag tyckte var märkliga i början ändrade jag mig snabbt om faktiskt och vissa saker har jag börjat tycka fungerar bättre här i Tyskland än i Sverige.
Jag för min del betalar nästan bara med EC-kort. Fast inte hos bagaren eller på torget. Sen är det främst i de billiga affärerna Aldi-Lidl-Netto som varubandet efter kassan är så kort, eftersom de måste vara effektiva för att hålla låga priser. Om man handlar i en REWE-Tengelmann-Edeka är bandet längre och det är mindre stress. Här står kunderna och pratar med kassörskan och tar sig tid. Här trivs pensionärerna! Det lättaste är att bara lägga tillbaka all mat i vagnen, alternativt ha en box stående i den och packa direkt. Apropå matvanor så är det vanligt att folk köper H-mjölk i stora mängder, just för att man brukar ha mindre kylskåp. Fast den smakar så ”annorlunda”. Ost behöver inte konserveringsmedel om man inte köper jättestora förpackningar, det är faktiskt en fördel, när man tänker på saken. När jag flyttade till Tyskland fanns f ö inte de där bamsekylskåpen – och inte heller stora mjölkförpackningar – i Sverige heller, så det var ingen enorm omställning. Dessutom är det vanligt att man äger sitt kök inklusive spis och kyl även i hyreslägenheter och därför har den storlek på kyl man vill. I åratal klarade jag mig på en kyl-frys-kombination som är ca 180 cm hög (vilket är mycket större än svärisarna någonsin haft), men när jag började lagra kräftor till föreningens kräftskiva fick jag köpa en frysbox också. Kräftorna har nu dock fått konkurrens av vinbär… Apropå föreningsfester kan jag redan nu tipsa om vår midsommarfest utanför Muenchen 20 juni (mer info: http://www.d-s-v-m.de/index.php?id=45&L=0%22%22), dit alla är välkomna och dit många, även rätt långväga barnfamiljer kommer! (Ta gärna med ”Brotzeit” eller köp något i Biergarten)
Nu har jag vant mig vid att alltid ha kontanter med mig så det är inte konstigt längre 🙂 Jag investerade in en stor plånbok så jag inte står där med skägget i brevlådan utan kontanter om det skulle behövas 🙂 På ”vår” Edeka (som är modell stor och välsorterad) är varubanden väldigt korta, bara på IKEA har jag sett modell längre här i kring. Att det inte är så himla bråttom vid kassan är skönt. Man hinner lägga tillbaka sina saker i lådan man har med sig i vagnen och SEN betalar man. Det där med konserveringsmedel har jag inte tänkt på…har svenska ostar mer konserveringsmedel?
Det där med kök är ju en saga för sig här! tack för en bra inläggsidé. Någon dag ska jag skriva sagan om vårt kök 🙂
Vi reser till Sverige till Midsommar för att barnen ska gå på simskola och lite sånt. Midsommar i München lät annars väldigt trevligt!
Det där med korta varuband har vi också vant oss vid nu. Samma sak i Frankrike, Spanien och Portugal… men det gäller ju att packa upp och ner fort. Och att bygga varuberg! 😉
Här får man inte onda ögat om man bygger varuberg istället för att lägga alla varor en och en med streckkoderna uppåt 🙂 Har jag mycket brukar jag ”gömma” streckkoderna så det tar någon extra sekund att scanna varje och jag får lite extra tid att packa ner allt i lådorna jag har med mig i vagnen 🙂 Jag har utvecklat vissa taktiska knep 😉