Jag kan inte svara på hur det generellt är på Tyska förskolor när det gäller utflykter men på våra barns Kindergarten är de väldigt ofta iväg på teatrar, museer, biblioteket, torget etc. Till skillnad från förskolan i Sverige så förväntas man som förälder här betala för biljetter, inträden och skicka med matsäck när barngruppen gör utflykter. Det är naturligt här men lite ovant för oss som svenskar. Vi är dock väldigt positiva till alla utflykter och barnen tycker att det är roligt.
I Sverige är detta en känslig fråga då man är extremt rädd för att någon ska känna sig fattig, utanför och dålig om man inte har råd att betala. Det tycker jag är en bra tanke för jag tror inte att ni anar hur många ”fattiga” familjer det finns som på riktigt måste försöka förutse och beräkna sina utgifter in på minsta krona varje månad. Familjer som inte har möjlighet att köpa ändamålsenliga kläder eller betala medlemskap i föreningar för att få vara med på fritidsaktiviteter. Jag skriver ”fattig” för det begreppet är ju såklart relativt. Att vara fattig i Sverige behöver inte inte alltid innebära att familjen har svårt att få pengarna att räcka till mat och boende. I ett samhälle där vuxna tutar i barn att det är otroligt viktigt med materiella saker och upplevelser som kostar pengar kan en uppväxt utan detta leda till stort lidande. I-landsproblem kan tyckas men har man träffat familjer och barn i den situationen förstår man deras känsla.
Jag undrar hur dessa frågor hanteras här i Tyskland. Vad händer om en familj inte kan betala för alla de utflykter, museebesök, teatrar och annat roligt som barngruppen är iväg på flera gånger i månaden. Jag tror att man ser barnbidraget som den peng som bland annat ska betala dessa kostnader och det bidraget är större här i Tyskland. I Sverige fick vi stax över 2000 kr för våra två barn per månad, här i Tyskland får man motsvarande ca 3300kr. I skolan ökar dessutom utgifterna markant då ALLT material som används av ditt barn bekostas av dig som förälder. Dvs allt från pennor, skrivböcker, vattenfärger, ritpapper, silkespapper, penslar osv osv. Innan terminstart eller första veckan får man en lista på saker som ska köpas och tas med till skolan.
Det är inga stora summor Kindergarten begär in när det är dags för utflykt, 3€ för teater, 2€ för påskpyssel på museet och kanske 1€ om de ska åka in till torget och köpa varsin frukt men detta är nästintill otänkbart i Sverige. En anledning till att den pedagogiska verksamheten bygger en del på aktiviteter utanför Kindergartendel kan vara att lokaler och personaltillgången på Kindergarten här är mindre än i Sverige. På förmiddagarna är de i barngrupperna mellan 20 och 25 barn på två pedagoger i ett rum. Det blir då logiskt att de delar gruppen och några går ut eller så åker eller går de någonstans där det finns mer plats och större pedagogiska möjligheter. För att det ska fungera att transportera barngruppen hit och dit krävs disciplin, rutiner och träning i att visa respekt och hänsyn till folk runtomkring en. Det är färdigheter som värderas som väldigt användbara här i Tyskland och ges möjlighet att tränas på i och med alla de utflykter som görs. Vi betalar gärna för det och ser det positiva i att barnen får se samhället de lever i på ett sett som inte vi föräldrar kan visa. Jag fortsätter dock att fundera på hur ensamstående, arbetslösa, studerande och andra med låg inkomst gör när en lapp kommer upp på anslagstavlan om nästa veckas teaterbesök ska finansieras. 
På barnens Kindergarten är de även duktiga på att ta hjälp av föräldrarna när de tex behöver pysselmaterial. Nu i påskpysseltider ska alla barn ta med sig 5 urblåsta ägg var och i fredags hängde det en lapp om att de efterlyser toarullar. Det var bara att sätta igång att blåsa ur ägg och gå på toa lite oftare, allt för våra barns skull!
Vill du läsa de andra delarna i inläggsserien om Kindergarten?
Kindergarten del 1 -Krippe och Kita
Kindergarten del 2 -Den pedagogiska miljön.
Kindergarten del 3 -Barnutfodring
Kindergarten del 4 -Den pedagogiska verksamheten
Ja det här har jag också undrat över. Här i Portugal där barnbidraget ligger på 200 kr och medellönen på 8-10000 förväntas föräldrar också bekosta utflykter, mellis, skolmat, och skolböcker och allt det där andra som pysselmaterial sånt. Det verkar funka trots att det säkert är tufft för många. Jag vet att man får bidrag till skolböcker och skolmaten subventioneras beroende på inkomst, men alla de där andra utgifterna måste ju också kännas av för många. I Sverige protesteras det ju till och med över att barnen behöver ha med sig frukt till förskolan och det har jag faktiskt svårt att förstå.
200kr?! det känns mer som en symbolisk summa…
I början var det väldigt ovant vid att varje morgon ordna med Brotzeit till barnen men tycker nu att det är toppen! VI som föräldrar väljer vad våra barn ska äta till mellis (även om byteshandeln verkar väldigt aktiv vid borden) och kan skicka med lite mer matiga saker om frukosten gick trögt att få ner. Jag tyckte i Sverige att jag saknade föräldraengagemanget på många förskolor, allt skulle skötas av anställda. Det var en enorm skillnad att tex arbeta på ett föräldrakooperativ där föräldrarna gjort ett medvetet val att vara engagerade i sina barns vardag. Många andra är annars generellt vana vid att ”andra” sköter det man egentligen har som grundläggande föräldraansvar för det har vi minsann betalat skatt för!. Det är knepigt, för vissa föräldrar som behöver hjälp tycker jag ska känna att det är okej att be om det. I Sverige anser man att det är skattepengar som ska finansiera ”hjälpen”, i många andra länder hjälps man åt mer människor emellan. En kombo kanske skulle funka fint?
Intressant läsning. Här i Sverige där barnen får allt i skolan blir de väldigt bortskämda med sakerna de får.
De kan sitta och klippa sönder suddegummina och slarva bort allt möjligt för de vet att de får nytt. Det kanske skulle hjälpa om de fick köpa själva. Mer ansvarstagande.
Kram.
Vågar knappt tänka tanken på vad som skulle hända om kommunerna i Sverige gick ut med att föräldrarna skulle få börja betala för ALLT material deras barn förbrukar. HUA! Facebookuppror, namninsamlingar och demonstrationer på gatorna!
Intressant att få en jämförelse mellan Sverige och Tyskland om det här. Det vore även intressant om du kan få reda på mer om hur de föräldrar gör som inte har råd. Finns bidrag eller hur gör de?
Vi i Sverige är (alltså även vi vuxna) väldigt bortskämda med att få allt serverat ”gratis” och kräva vår rätt hit och dit. Ibland blir jag faktiskt riktigt ”trött”. Visst har vi hög skatt och kan tycka att det inte är mer än rätt att vi ska få tillbaka, men att ”samhället” ska ”ta hand om” oss även i fortsättningen kan vi glömma, tror jag.
Tur man är pensionär 😉
Kram
Efter att ha bott här ett tag nu framstår vi svenskar som ett ”omhändertaget” och ganska bortskämt folk. Jag tycker att det är bra men att bli hemmablind i det blir nog lite farligt.