Numera vet ju alla att det är tomtenissarna som gör alla julklappar som Jultomten sen delar ut på julafton men så har det inte alltid varit i Sverige. I dagens lucka får du en kort minilektion i julklappens historia, från tiden innan Jultomten hade uppfunnits.
Alla kan ha sina egna skäl till att ge bort julklappar vid jul varje år. Någon kanske gör det för att fira Jesus födelsedag och vill göra något liknande det som de vise männen gjorde. Någon vill glädja och hjälpa, någon ser äntligen en legitim anledning att shoppas loss, någon känner sig tvungen för att alla andra gör det och någon struntar helt i det här med julklappar. Oavsett om du är någon av ovanstående julklappstyper kanske du är liten nyfiken på hur de svenska julklappstraditionerna har sett ut?
Den svenska julklappstraditionen sägs ha börjat på 1600-talet med vedträn och halmdockor. Det var ofta byns ungdomar som på julafton smög runt i byn, knackade på hos folk och slängde in dessa snabbt som tusan när dörren eller fönstret öppnades. På det inlindade vedträet eller halmdockan kunde de ha satt fast en dikt eller vers som kanske inte var den snällaste de skrivit i sina dagar. De ville såklart därför inte gärna bli igenkända av mottagaren. Dessa dikter och verser blev sedan föregångarna till vår tids julklappsrim.
Klappa är ett annat ord för att knacka så traditionen med att knacka på hos folk och slänga in ett vedträ eller halmdocka med en taskig dikt på var alltså så ordet julklapp och fenomenet julklappsrim startade sina karriärer.
Att ge gåvor till andra i juletid har dock en ännu längre tradition. De som hade mer av mat och dricka än andra delade med sig lite extra vid denna tiden helt enkelt. Detta utvecklade sig mer och mer till andra gåvor som var då var hemmagjorda. Först på 1940-talet blev det vanligare att man gav bort köpa gåvor och idag känner vi ju alla till vilken konsumtionshysteri som utbryter under årets sista veckor varje år.
Hur gör du med julklappar? Köper till alla du känner, lottar vem du ska köpa till, skänker pengarna till välgörenhet eller kanske skippar det hela?
Faktan i detta inlägg är hämtat härifrån
Wikipedia
Julklappar.org
Trevlig läsning du alltid ger. Det där med vedträ har jag faktiskt hört om. Det är så intressant att höra om hur det var förr.
Kram!
Du kanske önskar dig ett vedträ i julklapp? Ska nog se till att skicka ett till dig med posten 😉
Tack det värmer….i spisen. Kram!
När jag var liten, vilket ju är rätt länge sen, så bjöd vi tomtarna på gröt. Vi ställde ut en skål med risgrynsgröt utanför huset och tänk, nästa morgon var skålen tom!
Trolludstomten känner vi nog till! Trevlig prick det där, har träffat hen flera gånger 🙂
Jag hoppar helst över julklappar, men det blir några till brorsbarnen. Den här gången har vi också med lite vin från Italien och lite marsipan från Lubeck…
Jag brukar vara färdig med årets julklappsfixande i november (köper julklappar då och då under året när jag hittar passande saker, mer ekonomiskt så när panikshoppingen i december undviks) men i år har jag släppt det där nästan helt. Vi har fixat den standardpresenten till barnens ömas, opas och gammelomas och opas men sen är det nada. Faktiskt inte ens något till våra egna barn men planen är att köpa något platt spel att ta med i resväskan och ha under julen i Portugal 🙂
Som vanligt mycket inspirerande och givande läsning. Nu har jag lagt till dig under Bloggar jag följer på min blogg, för att vara säker på att inte missa dina inlägg.
Vi köper inte alls många julklappar. Maken och jag ger inte varandra några klappar. Om det är något speciellt vi behöver köper vi det till oss gemensamt. Någon enstaka julklapp ger vi bort till de som betyder extra mycket för oss. Och till barnbarnen blir till som alltid böcker, böcker, böcker! Det vet de om och de älskar det. Om man har en farmor som är författare då förväntar man sig säkert en bok i julklapp och födelsedagspresent, eller hur?
Fortsätt skriv dina fina inlägg!
kram Kim 🙂