Idag är dagens tema i Svenska resebloggars septemberutmaning ”Träning på resan” och jag kände spontant att jag inte har ett enda dugg att skriva om det. Jag har aldrig ens funderat på att träna på någon av mina resor, eller har jag kanske det? Tränat alltså, utan att tänka på det?
Jag har aldrig satt min fot på något hotellgym eller tagit en joggingrunda i en ny stad. Har aldrig ens haft en tanke på at ta med mig några träningskläder. Jag har däremot ridit på Island, varit på ridläger på Gotland, skidat i Finland, vandrat i Tyskland och Sverige, åkt skidor och snowboard nerför i Österrike och Norge. Det tycker jag kan klassas som träning. Jag minns i alla fall den helkroppstäckande träningsverken de första dagarna på fjällsemestern. När man inte åkt skidor eller snowboard på ett år och sen knäppt på sig pjäxor eller snörat på sig kängor och åkt några dagar, hua!
Annars är jag mycket för att använda mina ben till att gå med på semestern. Nya städer ses bäst till fots enligt mig och i berg, på stränder och i spännande grottor känns de egna fötterna som det självklara transportmedlet. Det har blivit många mil till fots och när terrängen varit av det lite brantare slaget har det absolut inneburit träning för hela familjens alla korta och långa ben.
Sen det blev så väldans poppis att åka på träningsresor och utbudet och priserna har förbättrats avsevärt har tanken slagit mig att det skulles vara roligt att åka på en vandrings- eller yogaresa någonstans. Alperna känns som jag kan fixa själv nu men Peru, Teneriffa eller Mongoliet kanske? Det kanske kan bli den där resan jag ska göra ensam som jag har planerat i flera år men som aldrig blivit tillräckligt prioriterad?
Teneriffa är ju en riktigt bra destination för vandring jo… 😉
Att gå gata upp och gata ner i en storstad en hel dag kan vara som ett värsta spinning-pass i benen. Så tränar gör du nog när du är ute och reser. Kram