Jag har svart bälte i att få trilskandes barn genom säkerhetskontrollen.

Oftast är vi minst två vuxna när vi ska flyga någonstans men några gånger har jag flugit själv med mina barn. Efter varje gång infinner sig känslan av att jag är en superhjälte som borde hyllas med Nobels tålamodspris.

Första gången jag flög själv med mina barn var när de var 6 månader och 2 år. Det knepiga när man är ensam vuxen och ska flyga med barn tycker inte jag är själva flygturen. Om inte restiden är alltför lång hinner mina barn inte tröttna på den underhållningen som ryms i deras väskor. Det är transporten till flygplatsen, släpande, bärande och rullande av bagage, incheckning, säkerhetskontroll, toabesök, utfodring och sånt där kringaarbete som tillsammans med att hålla styr på två små barn varit lite svettigt ibland kan man säga. Hur gör man till exempel med ett barn som inte vågar gå till en främmande människa i uniform innanför ”bågen” i säkerhetskontrollen men vill inte heller bli lämnad ensam kvar utanför den i 5 sekunder? Eller en som innan man ens kommit så långt vägrar ta av sig jackan och lägga på röntgenbandet, så som barn kan vägra att göra saker ibland (ofta). Jag har tyvärr inte några universalknep att dela med mig av men att prata lite om hur det går till att gå genom säkerhetskontrollen kan vara en bra idé. Ibland hjälper inget, det är då man tar fram sitt imaginära svarta bälte och superhjältekrafter. Vägrar någon att ta av sig sin lilla ryggsäck får man blixtsnabbt komma på en overkligt bra anledning som övertygar den lilla minimänniskan med de bestämda åsikterna. Låter plättlätt eller hur? 

Första gångerna genom säkehteskontrollen var lite trixigt, speciellt när båda var så små. Efter det har de dock båda gått dit jag sagt att de ska gå alternativt stannat kvar medan jag går först. Säkerhetskontrollerna har vi alltså fått bra rutin på nu, barnen vet vad de ska ta av sig, varför det börjar pipa i ”bågen” ibland och att de som jobbar där är snälla. Kan man tro annat när man ibland får presenter av dem? De vet att vi brukar ta våra väskor, jackor, dator, Ipadar, mobiler, skärp och annat från lådorna och och går till en bänk för att lägga tillbaka och klä på oss allt igen, i lugn och ro. När vi adderade en pappa och en hund i ekvationen blev det lite mer spännande men det är en annan historia.

Det finns så väldigt många av mina kära resebloggskollegor som har miljoner tips kring det här med att resa med barn, så här är några bloggtips till dig. Dessa bloggar handlar inte enbart om att resa med barn så leta upp deras kategorier som handlar om barn om det är det ni söker. Trevlig läsning!
Resfredag
Rosita reser
Towis -come fly with me.
Lisa och livet från den ljusa sidan.
Liniz -resor,barn och livsstil.
Resefamilj -vår familj upptäcker världen.

Detta inlägg är ett bidrag i Svenska resebloggars septemberutmaning. Vill du läsa flera bloggar som är med i utmaningen hittar du HÄR.