Imorgon har vi ett skolbarn i familjen.

Vi har köpt pennfodral, limstift, vattenfärger, färgpennor, blyertspennor, papper i olika färger pennvässare och en massa annat som stod på listan över saker barnen ska ha med sig första skoldagen. Vi har fixat schültüte och schulranzen men missat gympaskor med ljus sula. Imorrn börjar vårt äldsta barn i första klass här i Bayern.

Jag vet inte riktigt hur andra svenska föräldrar tänker kring det här med skolstart men här i Tyskland är det stort. Det är en familjehögtid. Omas, Opas och syskon följer med första skoldagen och på kvällen är det lite party. Vi står lite frågande till uppståndelsen men vi vet ju inte hur det är i Sverige då vi flyttade precis innan detta ståhej skulle börja för oss i Sverige. Är det verkligen samma ståhej i Sverige? Visst är det ofta en liten ceremoni med alla familjer på förskolan för de 5-åringarna som ska börja förskoleklass i augusti men bjuder familjer in till familjefest hemma när barnen börjar skolan? Vi är som vanligt inte så avancerade så vår stackars lilla ettagluttare får ingen baluns på kvällen. I sista stund (när jag förstod att alla kommer ta med skolstartsbarnens syskon) sa jag till på Kindergarten att Sirius är ledig imorrn för att följa med sin storebror på första skoldagen. Även pappa Daniel följer med och jobbar sen hemifrån på eftermiddagen så en vanlig dag blir det inte.

Här i Tyskland är det större skillnad på Kindergarten och grundschule jämfört med svenska förskolan, förskoleklass och grundskola. Här finns ingen förskoleklass på samma sätt utan de barn som ska börja skolan har lite förberedande aktiviteter under sitt sista år på Kindergarten istället. Kanske det är där förklaringen till allt ståhej om skolstarten ligger? Kanske ligger skillnaden i att skolan tas mer på allvar av alla inblandade här? Känner mig lite som en bohemisk och naiv hippie som resonerar ”det löser sig” när det kommer till det här med skolan, jag kanske kommer att få ångrat det. Jag vet att det är högt tempo och hög disciplin här men varför skulle inte mina barn klara det? Jag är mer orolig för mig själv som inte alltid har stenkoll på vilka lappar, kuvert, jympapåsar osv som ska vart, vilken tid, vilken dag. Jag som svensk förskollärare tänker att det faktiskt inte är något enormt, gigantiskt, megasteg att börja skolan, för i Sverige är det inte det. Visst är det en ny fas i livet och skolan har ett lite annat system än förskolan med lektioner, schema, raster osv men våra barn har mött kompetenta, välutbildade pedagoger varje dag sen de började på förskolan när de var 3 och 1,5 år. De är knappast ovana vid att få lära sig saker utanför sitt hem. På förskolan i Sverige och på Kindergarten här i Tyskland har de fått göra experiment och varit i skogen för att utveckla sin förståelse för naturvetenskap, de har fått upptäcka bokstäver, sjungit, och fått höra sagor för att utveckla sin språkliga medvetenhet, de har fått sortera kapsyler utifrån olika kriterier, leka affär och bygga med lego för att utveckla sin förmåga att tänka matematiskt så de ska bli nyfikna och vilja veta mer. Detta är bara några få och enstaka exempel av alla hundratals aktiviteter mina barn har fått uppleva tillsammans med sina duktiga pedagoger för att lära sig saker. Nu ska en av dem bara byta hus, pedagoger och kanske slipa till disciplinen lite bara.

Alla barn som börjar första klass får en så kallad Schültüte med presenter och godis som ”första-skoldagen-present” här. Den verkar extremt viktig, alla frågar oss om vi har fixat en Schültüte till vår son. Inte för att Atlas verkar bry sig nämnvärt, han vet knappt vad det är. Vi vill dock inte sticka ut så extremt att vi hoppar över denna tradition eftersom vi knappt förstår den. Nu bor vi i Tyskland, då får vi ta seden dit vi kommer och köpa en pappersstrut och fylla med små presenter och godis.

Traditionerna kring denna strut är tydligen lite olika i olika regioner och i olika skolor. Här verkar det variera lite huruvida man köper eller gör den själv. Vissa föräldrar köper tydligen helt färdiga strutar som bara fylls, vissa köper en enfärgad strut och pysslar dit egna dekorationer, vissa köper ett färdigt sett med strut och dekorationer på ett tema (som de strutar på affischen på bilden nedanför). Bilderna visar hur de ser ut när man själv satt dit dekorationerna som följer med. Vi körde någon mellantingsvariant och lät Atlas välja en strut med tryckt motiv i affären som jag sen har dekorerat lite extra med hans namn och lite blingbling i smyg nu ikväll innan vi la i de små presenterna och godisarna.

Traditionerna i samband med ett barns skolstarten här i Tyskland är ändå ganska trevliga, väldigt trevliga kanske till och med. Att det är lite av en familjehögtid och den där schültüten är ju ändå ganska rolig. Det är bara vi som svensk familj som känner oss lite som frågetecken. Jag gissar att tyska familjer med barn i svensk förskolan har lite samma känsla inför till exempel luciatåg. Eller vad tror ni?