Idag firar jag 7 år som mamma.

 Ikväll för sju år sedan födde jag vårt första barn 19 minuter in i säsongspremiären av tv-programmet På spåret. En Atlas på 3850 gram kom ut skrynklig och kladdig.

Han var beräknad att födas någon vecka senare och jag var helt inställd på att han skulle vara ”försenad” så jag slapp bli besviken om vi fick vänta extra länge. Jag blev därför lätt förvånad när vattnet gick hemma på morgonen den 27:e. Vi åkte in för en kontroll som visade att…vattnet hade gått. Alla mådde bra så vi åkte hem igen.

Innan vi åkte hem igen fick vi en sån där liten återbesökslapp ni vet. En sån där med landstingets förtryckta logga och texten ”Du är välkommen till…” och ”Klockan… den…” där en barnmorska på förlossningen hade fyllt i ”Förlossningen, 8.00”. Jag tror jag har kvar lappen för den är ett roligt minne, ”välkommen tillbaks och föd barn imorrn” ungefär. När vi fått lappen och åkt hem hände inget, så vi åkte hem till några vänner och åt middag. Det egentliga syftet var att min vän skulle klippa mig så det fixade vi också medan vi väntade på den där återbesökstiden på förlossningen nästa morgon.

Följande morgon kopplades jag ihop med droppet och sen föddes Atlas 20.19. Spännande förlossning va? Det mest spektakulära som hände var att jag bröt svanskotan. Nej inte stukade till, bröt. Jag tackar gud för att jag hade ryggmärgsbedövning och jag önskar att jag hade kunnat ha kvar den i 6 månader till sen. 

Historien om min svanskota skulle kunna bli en hel roman så jag nöjer mig med att skriva att det gjorde ont, djävulskt ont. Den påverkade även hur förlossningsvården planerades kring vårt andra barns födelse men det tar vi om några månader när jag firar 6 år som tvåbarnsmamma.

Grattis Atlas som fyller 7 år idag!