I sommar hittar ni mig på museum.

Minns ni den där jobbansökan jag skickade in för ett jobb i Sverige i januari? Ett jobb jag VERKLIGEN ville ha och som jag nu fått, såklart. Hade de kunnat låta bli att anställa mig med den ”toppansökan”? Såklart inte så i sommar kommer ni därför att hitta mig i de pedagogiska miljöerna på Friluftsmuseet Gamla Linköping!

Som förr i tiden – på riktigt.

I de pedagogiska miljöerna i museet kommer de besökare som vill få hjälpa till att tvätta, baka, städa, leka, slå rep och en massa andra sysslor så som man gjorde dem för 100år sen. Allt är som hämtat från början av 1900-talet och jag är så glad att det bubblar i kroppen. Trähusen, kullerstenarna, bakgårdarna och trädgårdarna lockar fram lycka i mig och jag hoppas innerligt kunna smitta ett och annat litet besökande barn (eller vuxen) med den.

Museer och museipedagogik.

Hur mitt stora intresse för museer och museipedagogik växte fram är lite av en gåta men det kanske har att göra med all den kunskap museerna rymmer. Kunskap som jag vill åt. Kanske är jag bara fasligt nyfiken och intresserad av att lära mig saker? Hur som helst, i sommar kommer jag att få lära mig ofantligt mycket och jag är så väldigt förväntansfull.

Myrsteg mot målet.

När jag läste museipedagogik året innan vi flyttade från Sverige kunde jag faktiskt inte se framför mig hur jag skulle kunna få ett museijobb. Att läsa museipedagogik var i alla fall en bra början tänkte jag och efter kursen hade min motivation att jobba mig än närmre målet ökat. Nu får framtiden utvisa hur det kommer att bli, jag har ju den där skogen som är så himla rolig att jobba i också.

Introduktionsutbildningen – en toppenstart.

Förra veckan var det då dags för introduktionsutbildning av oss nya som ska jobba i sommar. Jag kunde snabbt konstatera att jag aldrig tidigare haft ett arbete med en så ambitiös och grundlig introduktion. Jag har alltid kastats in utan att få någon djupare info om vart jag har hamnat, exakt vad jag förväntas ta för ansvar, vilka jag ska arbeta med och vad de har för uppgifter. Det har hängt på mig att ställa tusen frågor och lära mig illa kvickt (vilket jag gärna gör) men det har ibland varit knepigt att veta vad man ska fråga som nyanställd.

När jag tänker efter har jag aldrig ens fått något av mina tidigare jobb genom anställningsintervju utan mer halkat in som praktikant, timvikarie eller du-har-pedgogisk-utbildning-dig-tar-vi. Den här gången känns det så väldigt mycket mer välordnat från början, det bådar gott.

Klart och tydligt – me like!

Här var det ingen tvekan kring vad vi förväntas ta ansvar för. Det fanns tydliga strukturer för vem man har som arbetsledare, vad som ska göras varje dag och vad man gör om något känns eller går fel. Jag fick ändå en känsla av att vi kommer att ha mycket frihet under ansvar då egna idéer och tankar välkomnades på ett ärligt sätt. De litar helt enkelt på att de anställt bra folk som kan ge besökarna fina upplevelser och ett trevligt bemötande. Jag tror att de har rätt.

Inte bara en pappersprodukt.

Den sunda, välkomnande och inkluderande personalpolitiken och arbetsplatskulturen kändes alltså inte enbart som en pappersprodukt som skapats av kontorsfolk utan levde i hela verksamheten. Sånt här är svårt att beskriva hur det känns men jag kanske kan sammanfatta det med att det kändes stabilt, ödmjukt och tryggt på ett sätt jag aldrig upplevt på en arbetsplats innan.

Friluftsmuseet Gamla Linköping – levande museum på flera sätt.

Gamla Linköping är ju ett friluftsmuseum precis som Skansen i Stockholm, Kulturen i Lund och flera andra friluftsmuseer runtom i Sverige. Det är hus som flyttats dit för att bevaras, visas och upplevas i en autentisk miljö. Det är det här som är det fina med friluftsmuseer, det är så nära på riktigt det kan komma. Här finns alltså hus, trädgårdar, gator och torg som i vilket stadsdel som helst. Även vilda stadslevande djur såklart.

Ekorren på bilderna här nedanför kom skuttande emot mig på kullerstenarna i en gränd när jag skulle gå hem en eftermiddag. Jag stannade och kikade vart dem tog vägen och vips var den uppe i ett träd för att försöka stjäla fågelägg. Den lyckades dock inte utan skuttade vidare i raketfart på det faluröda planket jag stod vid. Den verkade alltså inte särskilt skrajsen för folk så jag lär se mer av den i sommar hoppas jag.