Friluftsförskola utan el och rinnande vatten – hur ser det ut?

Snart jobbar jag min sista vecka här i Tyskland och oj vad jag kommer att sakna att cykla ut i skogen för att arbeta. Jag har fått fantastiska erfarenheter här och kommer att sakna stunderna med hajfiske från stora stubben, kottsoppa till lunch och vandringarna till myrstacken.

Den friluftsförskolan jag jobbar på brukar jag ibland skämtsamt kalla I ur och skur hardcore. I ur och skur är ju i Friluftsfrämjandets förskolor i Sverige och fördomarna kring dem är många. Bland annat att de är ute exakt hela tiden vilket de inte är. Annat är det på den friluftsförskolan jag arbetat på här i Tyskland, vi har nämligen ingen traditionell förskolebyggnad och är därför ute i naturen i princip hela tiden, på gott och ont.

Istället för ett hus finns två ”cirkusvagnar” som kan värmas upp med gasol som vilken husvagn som helst. De är anpassade för förskoleverksamhet men används mest bara på vintern, vid riktigt oväder och för att förvara telefonlistor, förbandsmaterial, pysselmaterial och barnens extrakläder.

I ett tidigare inlägg (som heter Friluftsförskolan jag jobbar på – såhär ser det ut.)  har jag skrivit lite om hur det ser ut i vårt basläger i skogen. Idag tänkte jag visa er lite mer av hur vi jobbar på min förskola i skogen.

Det pedagogiska materialet.

Nästan allt material som det leks och skapas med på förskolan är naturmaterial. Det är en del pennor, målarfärger, lim, piprensare och sånt som inte är naturmaterial. Vi har alltså inga sandleksaker, ”cyklar”, gungor eller liknande i vårt basläger. Däremot har vi en hel massa rostfria kastruller som fungerar till fantastiskt mycket. Förutom att laga ”mat” i dem används de som pallar, del i balansbanor, vattenskopare och så vidare i oändlighet.

Det material som används till pyssel och skapande förvaras i en extra liten bod. Där finns land annat rep, krukor, sågar och andra verktyg som används när det ska byggas, odlas och pysslas.

Hela skogen som badrum – nästan.

Precis som i Sverige måste förskolor naturligtvis även i Tyskland ha en toalett. Det finns en (kemtoa) i en av cirkusvagnarna men den används dock inte utan både barn och personal går på toaletten i skogen. Barnen har en särskild och röjd plats där de får kissa och behöver de bajsa säger de till. Då följer en i personalen med dem och gräver en ”toagrop” som sen läggs igen längre in i skogen.

Det är det här som jag har svårast för faktiskt. Att ha 15 barn (resten har blöjor) som ska kissa samtidigt huller om buller utan förutbestämd riktning på strålarna, nja. Jag hade velat ha en planka eller liknande som man får stå på om man kissar framåt och någon liknande för de som kissar nedåt. Så de små liven inte står huller om buller och kissar åt alla håll, det känns ofräscht minst sagt.

Kanske sitter du som läser och småler nu för bilden du får upp för ditt inre ser nog lite komisk ut. Någon vettig struktur med rutiner för ”toaområdet” verkar dock svår att få till när ett gäng ystra barn är inblandade helt enkelt men helt uppenbart fungerar det utmärkt ändå. Ingen blir nerkissad och barnen verkar nöjda med att kunna sitta i grupper och kissa medan de snickesnackar. Jag fortsätter alltså mina små KBT-sessioner mot kontrollbehov varje gång barnen har kollektiv kisspaus.

Mellanmål och lunch.

De stora barnen på förskolan (3-6 år) har varje dag med sig egen matsäck som de äter som mellanmål på förmiddagen. Det är så det fungerar på alla förskolor här i Tyskland, man tar med sig sitt eget mellis. De barnen som är kvar efter 12.30 äter lunch som är caterad och levereras i värmeboxar till skogen.

De små barnen (1-3 år) äter alltid gemensamt mellanmål på förmiddagen. Den här gruppen träffas bara två förmiddagar i veckan och varje gång tar en förälder (enligt rullande schema) med sig Brotzeit (mellanmål) till alla barn. Det brukar vara små smörgåsar med bara smör och/eller pålägg, torkad frukt, grönsaksbitar, korvbitar och osttärningar till exempel. Det dukas upp och alla plockar åt sig vad de vill ha och lägger i sin låda, även vi personal. Det fungerar jättebra!

Jag vill avslutningsvis säga att mina erfarenheter från den här friluftsförskolan har varit guld värda. Det är så väldigt mycket som skiljer den svenska barnomsorgen från den tyska men många gemensamma nämnare finns. Det viktigaste jag tar med mig är nog att de allra flesta förskolor (både svenska och tyska) har ett otroligt materialistiskt arbetssätt. Det ska PRODUCERAS saker att visa upp, det ska finnas ett ÖVERFLÖD av material att välja och vraka från för barnen.

Det behöver inte vara fel men vi ska nog inte bli förvånade när barnen då sen står handfallna och ser ut som frågetecken när vi glatt uppmanar dem ”Seså barn, ut och lek i den härliga naturen!” utan att skicka med dem något att leka med.