Just idag för 12 år sedan blev vi ihop.

Det var hemma hos mig i Gårdsby utanför Växjö och det var smällkall februarivinter. Av någon märklig anledning hade våra vänner lämnat sent återbud så jag och Daniel blev själva hemma hos mig den kvällen. De är en evighet sen och samtidigt en grisblink. Ibland undrar jag om det inte är mer är 12 år sen när man tänker efter på vad vi hunnit med. För vi har onekligen hunnit med en del. 

Vi har hunnit med att bo i lägenhet, köpt och sålt några bilar, slutfört våra universitetsutbildningar, fått jobb, köpt hus, fått två barn, gift oss, sagt hejdå till en hund, köpt en ny hund, bytt jobb, fixat till en trädgård, gjort en hel del resor, byggt och renoverat lite, omplacerat en hund, en av oss har sagt upp sig, en av oss har tagit tjänstledigt, vi har sålt huset, flyttat utomlands och såklart gjort miljoner saker däremellan. Fixar man det på en grisblink är man skicklig, vi behövde ändå 12 år.

Trots att vi har långt ifrån samma musiksmak, godissmak, intressen och bakgrund verkar det funka finfint mellan oss ändå. Vi lyssnar på poddar och ljudböcker i istället, har skilda godisskålar och ägnar oss åt våra intressen på varsitt håll, svårare än så är det inte. Jag blir stressad av hans metalmusik och han får eksem av min radiomusik. Ostbågsdoft ger mig kväljningar och han gillar inte att konsumera de mängder lakrits jag kan. Han utlyser familjesorg när det engelska fotbollslaget Everton förlorar och jag gör detsamma om Lanclins besöksstatisktik varit dålig en dag. Jag dricker inte alkohol och han är ölnörd som brygger själv, går på mässor och provningar.

Att låta den andra vara som den är verkar som sagt göra att det funkar finfint ändå. Jag har skapat mig strategier för att överleva fredagarnas ostbågsdoft så ni behöver inte oroa er för mig, jag klarar mig nog. Hans strategi för att överleva mitt bloggnörderi är att engagera sig, det tackar jag för.

Något vi dock har gemensamt är våra värderingar och att vi gillar att se, uppleva och upptäcka nya saker i världen. Vi tycker ungefär samma saker är viktiga i livet (bortsett från öl, lakrits, fotboll, bloggar och ostbågar) och vi har samma tankar kring ekonomi och hur våra pengar ska spenderas. Vi har båda en vilja att utvecklas och komma framåt och försöker verkligen förstå när det är något den andre brinner för.

Det är ändå fler saker som skiljer oss åt och gör oss väldigt olika. Jag tänker och gör ungefär samtidigt, han tänker och gör sen vilket betyder att jag ibland påbörjar och han avslutar. Jag pratar, viftar, visar och diskuterar, han samtalar, det håller oss på jorden. Jag är sisådär på att hålla koll på datum, nycklar och när det egentligen är dags att byta lakan, han har stenkoll och vi slipper bo i misär. Jag drömmer, fantiserar och seglar iväg i tanken, han är återhållsam med drömmar och är realistisk, tillsammans gör vi fantastiska saker genomförbara. Vi kompletterar varandra och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan min älskade Daniel.