Minns ni den lilla orangea pälsbollen från i somras? Han som så passligt flyttade in bara några veckor efter att vår lilla hund Chio gått bort? Han fick namnet Zingo och tog på sig rollen som bloggredaktionkatt på ett föredömligt sätt. Idag tänkte jag visa hur han ser ut numera!
Det lille kavata pälsfluffet
Sist jag visade bilder här på bloggen på vår katt Zingo, aka bloggredaktionskatten, var han bara några månader. Det lilla kavata pälsfluffet av rasen Brittisk korthår vi hämtade hos uppfödaren i somras har nu hunnit växa sig några kilo större och blivit en föredömlig kollega, sällskapshållare och klappobjekt här på bloggredaktionen. Och som vi älskar honom!
Att axla manteln efter en älskad hund
Ni som följt mig länge minns säkert vår hund Chio som kom in i mitt liv strax innan min man Daniel gjorde det. Hon vandrade vid min sida genom livets alla upp och nedgångar, i de småländska skogarna, i alperna och på slutet i sakta mak i de östgötska skogarna. När hon gick bort i somras nästan 14 år gammal blev det tomt, väldigt tomt.
Tanken var att Zingo och Chio skulle leva tillsammans i vår flock men istället kom Zingo till oss och fyllde ut en liten del av den tystnaden som blev efter att Chio försvunnit. Han kommer såklart aldrig att kunna ersätta Chio men att få något nytt pälsigt att klappa, mata, sköta om och älska gjorde saknaden efter Chio lättare.
Som en kung vid murstocken
Många som möter Zingo utbrister ”Men det är ju katten Gustaf som kommer gående!” och ja han är väldigt lik katten Gustaf, på fler än ett sätt. Han har som ni ser stora utseendemässiga likheter med sin runda, bastanta kropp och orangea päls.
Han har även väldigt lik stil i övrigt. Inte överdrivet smidig i sina hopp, inte den graciösaste katt jag haft och inte heller den vildaste katt jag haft. Han använder aldrig klorna mot närgångna barns vilda kärlek och tål att bli buren lite på trekvart. Han passar alltså perfekt in i vår kärleksfulla och livliga flock!
Han är precis en sån katt vi vill ha och som jag trodde mig ha hittat i rasen Brittisk korthår. Han är dock inte lika lat som Gustaf. Här kan både mattor och saker ligga i hörnen när han kör sina kvällspass runt i huset. Och sitt träd vi byggt till honom älskar han att klättra i.
Högst upp vid taket, utom räckhåll för stojiga barn, med rumpan mot murstocken, gillar han att ligga. Här ligger han som en kung, har utsikt över halva undervåningen trädgården och ned över byn. Det är livet för en bloggredaktionskatt det!
Håller med, han är precis så som du har beskrivit honom. En jättemysig katt.
Ja urgosig är precis vad han är 🙂
Så fin han är. Det syns att han trivs hos er. Han ser så nöjd ut.
Ja oj så han trivs! 🙂 Han trivs som fisken i vattnet trots något vilda kärleksförklaringar ibland 😉
Skulle så gärna burra in ansikte och händer i hans päls! Viken jättefin katt och han vet att göra sig snygg när han fotograferas.
Kul att han gillar klösklätterträdet! Jag har haft några olika varianter och de har alla katter vi haft bara tittat lite misstroget på, provklöst med en klo och legat på i fem minuter för att sedan fortsätta använda soffan till båda senaste aktiviteterna.
Ja han är en riktig fotomodellkatt 🙂
Ja han älskar sitt träd som vi byggt åt honom. Det är betydligt stabilare och högre än de man köper färdiga, det kanske är det. Eller så listade vi bara ut lite snabbt var vi skulle ställa det för att öka chansen att han skulle vilja klättra och ligga i det. Med utsikt och uppsikt över så stor yta som möjligt och den värmande murstocken precis intill 😉