Efter regn kommer solsken -lite om att vara invandrarförälder.

När det skiter sig lite (eller mycket) försöker jag skaffa mig saker att se framemot. Sånt jag får göra när det där som blev så trassligt, jobbigt, pinsamt, jädrigt dyrt eller bara en soppa är förbi. Förra veckan fick jag anledning att välja saker att se fram emot. Jag valde jag att se fram emot att få pilla på min nya kamera, leta hotell på Zanzibar och lyssna på poddar.

Vi hade precis hämtat oss efter den halvtraumatiska upplevelsen att bryta mot skolplikten några timmar när nästa termin brakade gång. Veckan inleddes med två glömda gympapåsar, ett par glömda inneskor, missade teaterpengar till skolan och ett missat pennskrin till Kindergarten. Veckan fortsatte sen med en av skolmognadstesterna som ett av våra barn ska göra under våren. Det gick sådär…

…mest på grund av barnets föräldrar. Utöver att ha följt det svenska vaccinationsprogrammet som inte riktigt lirar med det tyska, missat en 5-årskontroll, inte bokat en enda tid hos logopeden, inte haft möjlighet att gå på tyskskurs med ett barn och missat att ta med ett papper så har vi ju full koll. Vad finns att klaga på?

Enligt damen från Gesundheitsamt (typ BVC), en hel del. Hon klagade givetvis inte öppet och i klartext men blicken när hon såg våra barns vaccinationshäften, oj oj oj. -Varför har ert barn inte fått alla vaccinationer?! På den punkten kände jag mig dock säker på att vi gjort rätt eftersom vi precis innan jul varit hos barnläkaren och fått de svenska vaccinationerna inskrivna i ett tyskt vaccinationshäftet för att undvika knorr. Knorr blev det ändå för det svenska vaccinationsprogrammet skiljer sig lite från det tyska, mest när det gäller vilka vaccin man använder och med vilka intervaller de tas för att ge fullgott skydd.

Vissa vaccinationer man gör i Sverige är mer ”utdragna” över tid än här i Tyskland. I krysslistan över antalet vaccinationer för respektive sjukdom fattades det därför några kryss för våra barn. Det lös VACCINATIONSMOTSTÅNDARE! i hennes ögon. Det är nämligen en stort problem här. Gruppen föräldrar som vägrar att vaccinera sina barn av olika anledningar är stor men vi är inte med i den. Hennes ihopsnörpta mun slappnade inte av när vi försökte förklara. Nä nä, skit i det då tänkte jag.

Kanske hade hon varit vänligare inställd om vi varit helt insatta i hur barnhälsovården fungerar här. Vi hade nämligen lyckats missa att ett av våra barn skulle ha gjort en hälsokontroll i slutet av förra året. -Har ni inte varit där med ert barn?! frågade hon medan ögonen höll på att ploppa ur skallen på henne. Nej, vi hade inte varit där med vårt barn. Jag trodde att foldern vi fick på Kindergarten handlade om den undersökningen de gjort där, inte den vi själva skulle boka en tid för. Men hey! vår unge lever, är inte undernärd, växer i samma takt som en bönstjälk och har inga problem att varken springa, klättra, hoppa eller slåss. Lungkapaciteten kan det heller inte vara så stort fel på. Det får vi bevis på varje dag när det stackars barnet inte får som det vill. Vi fick sen en tid för den missade undersökningen så han lär leva ett tag till, pjuu!

Livet som invandrarförälder är alltså inte så lätt alla veckor. Efter att ha klarat av förra veckan med skolstart och diverse missöden vänder vi nu blad och välkomnar en ny, fräsch och snöig måndag. Allt som blev virrigt, bortglömt, fel och pinsamt glömmer vi nu. Eller… varför det förresten? Va det egentligen så farlig att bli stämplad som både vaccinationsmotståndare och oansvarig förälder med noll koll av barnhälsovården, egentligen? VI och alla vi känner på riktigt vet ju att våra barn har de bästa föräldrarna de kan få, de tycker dessutom om varandra till på köpet. Gesundheitsamt kan ta sig någonstans…

Hade vi bott i Sverige hade det kanske varit andra saker vi missat. Typ semesterlappen som ska in till förskolan, extrakläder i rätt storlek, baka till klasskasseinsamlingen eller att man var ansvarig för sammåkningen till gymnastiktävlingen. Livet blir liksom lite snärjigt ibland vart i världen man än lever.

Jag tröstar mig med det och ägnar mig nu åt allt det där som jag skulle få göra när det jobbiga var över. Typ som att pilla på min nya kamera, dammsuga internet på hotell på Zanzibar och lyssna på poddar, joho! Glad måndag på er!