Deutsches Hopfmuseum -Humlemuseet i Wolnzach.

Jag erkänner, jag är en museinörd. Min man och partner in crime är ingen museinörd men väl en ölnörd så ett besök på Deutsches Hopfmuseum (övers. tyska humlemuseet) på väg till München häromdagen kändes helt rätt.

Deutsches Hopfmuseum ligger i Wolnzach, ett samhälle beläget 3 mil från Ingolstadt där vi bor. Precis som i Sverige finns här stora bruna skyltar längs de större vägarna som talar om att man är i närheten av en sevärdhet, museum eller annat spännande. Vi har många gånger kört förbi skylten för humlemuseet i Wolnzach och häromdagen åkte vi dit för att kolla in det.

Jag förväntade mig nog mer något i stil med en fd bondgård omgjort till museum i ladugården eller på logen men detta var ett riktigt fint, väldesignat och påkostat litet museum i en nybyggd och modern byggnad. Inte för att museer i fd ladugårdar behöver vara sämre men jag blev överraskad över att ett museum om en del av Bayerns (Tysklands?) jordbrukshistoria blivit så påkostad, jätteroligt!

Jag är lite extra svag för museer med olika naturvetenskapliga inriktningar, jordbruk, hantverk, kulturhistoria osv och detta var lite av en blandning av dem allihopa. Tyvärr hittade jag inte en enda informationsskylt på engelska men när vi skulle gå såg jag att det fanns audioguider på engelska i kassan. Dessa tog 75 minuter att lyssna på om man ville höra allt. Av erfarenhet vet jag dock att det är knepigt att gå med en audioguide i öronen när man har barn med sig som vill fråga, berätta och bli upplyfta med ojämna mellanrum så jag hade nog hoppat över det ändå. Nu förstod vi ändå hyfsat vad som stod på skyltarna men viss teknisk information hade nog till och med varit knepig på svenska. Det fanns mycket att läsa och informationstavlorna var stora, fina och tydliga med bra fotoillustrationer så man förstod ganska bra utan att läsa så mycket.

Förutom alla fina fotografier fanns fullskaliga dockor, riktiga verktyg att prova, riktig humle att känna och lukta på, några riktiga fältmaskiner och en minimodell av humleklätterställningar man fick prova att bygga ihop. Toppen när man har icke läskunniga med sig så man kan peka, prova, prata om vad det är på bilderna och vad de fullskaliga dockorna gör, lukta på riktiga humlekottar och leka att man häller upp lunchsoppa till alla som är ute och arbetar på humlefälten. Det verkar helt enkelt som att någon med ett museipedagogiskt tänk har varit med och planerat humlemuseets miljöer och verksamhet.

Museet bjuder in till små upplevelser för alla sinnen och verkar ha förstått det där med att kunskap vandrar in i kroppen via fler sinnen än hörseln. På deras hemsida går att läsa lite om den utbildningsverksamhet de har för skolelever.

First we will all together explore the suitcase of a hop picker, take a look at old pictures and watch the hop farmer’s wife cooking a meal for the pickers. Then we will listen to stories from past times telling us about what the hop harvest was like in the old days and about all the exciting things around it. Finally, you may dress yourselves up as hop pickers and we will play some typical hop pickers’ games. And there will be a special “hop pickers’ beer for children” that can be tasted from old swing top bottles.

På museets hemsida finns mycket information (tyska och engelska) om hur tankarna kring byggandet av museet gick, aktitekttävlingen som ledde fram till byggandet av byggnaden och vilka som varit delaktiga i materialproduktioenn. Kanske överkurs för de flesta besökare men någon av er läsare är kanske lika nördig som jag?

Var? Deutsches Kopfmuseum ligger i Wolnzach mellan Ingolstadt och München.
För vem? Alla som gillar kulturhistoria, jordbrukshistoria, ölhistoria eller bara vill lära sig något om vad humle är, hur det odlas och skördas. Museets huvudsakliga målgrupp är en vuxen publik som kan läsa (tyska) men då det finns relativt många ”hands-on”-stationer, mycket bilder och föremål kan även nyfikna barn i sällskap av engagerade vuxna gilla det.
Pris? Vuxna: 5€, barn över 6 år: 1€, familjebiljett (2 vuxna+barn): 8€. Pensionärer, handikappade, arbetslösa och studenter: 2,5€.
Pakering? Gratis parkering utanför dörren.
Mat? Museet har ingen egen kiosk eller servering men ligger mitt i samhället där avståndet till flera olika restauranger och caféer är kort.
Toaletter? Fräscha toaletter vid entrén som var gratis att använda.

Min hand luktade humle en bra stund efter att jag grävt runt i den där bingen.

Bl.a. denna lilla traktor och den megastora humlekotten lockade barnen att gå runt själva.

 Skulpturer i fullstorlek skapade som tredimensionella kopior efter gamla porträttfoton av arbetare. 

Undrar vad dagens ergonomer och arbetsplatsombud skulle säga om denna arbetsställningen.

Små traktorer verkade vanligt på humlefälten förr i tiden.

När det var matdags kom häst och flakvagn ut på fälten som ett rullande matbord.

Ställningarna som humlen odlas på är ett halvkomplicerat plockepinn. 

Det finns tydligen lite olika sorters humle.

Innan maskiner gjorde entré i humleindustrin gjordes allt för hand. Här plockas kottarna av.

Här fick man prova det gamla redskapet för att dra upp humlestörarna ur jorden.

Sånna här humlefält finns det många runtomkring Ingolstadt.