Den senaste månaden har jag pga lunginflammationen endast sett vår lägenhet, olika vårdinrättningar och nu de senaste dagarna även vägen till förskolan. Idag fick jag nog och ville åka någonstans. Då vi var i behov av lite saker från det svenska möbelvaruhuset åkte vi till det som ligger utanför München. Barnen lämnades in på leklandet Småland efter att lillebror försäkrat sig om att passen var med. Det har vi lärt oss den hårda vägen, att utlänningar som vill lämna in sina barn där måste ha sina pass med sig. Sen gick vi vuxna sakta runt och plockade vad vi skulle ha. Min lunkapacitet är fortfarande inget att skryta med och min kropp är som sagt inte van vid att användas överhuvudtaget för mer än promenader mellan säng, badrum och matbord. Det gick sakta och jag fick håll…
Efter lunch, shopping, lek och fika fick man välja några godisbitar på lösgodisavdelningen i den lilla matbutiken utanför kassorna. Lösgodis finns nästan bara på dessa varuhus i Tyskland och antagligen är vi utlandssvenskar en av de största kundgrupperna som på lördagar går och gräver i godislådorna medan nyfikna tyska barn kikar nyfiket på vad vi gör.
Det måste vara skönt att komma lite längre bort än närområdet med de fyra väggarna.
Man känner sig lite gladare och piggare. Kram.
Oj, vad ni roar er!! Skönt att du kan vara med nu också Linnea. Man blir lite godissugen när man ser bilden. Kram från mamma