Vi har de senaste månaderna kommit i kontakt med den tyska barnlogopedin och idag tänkte jag skriva lite om våra erfarenheter av den.
Eftersom att Tyskland är ett stort land med stora regionala variationer och skillnader så skiljer sig många saker åt beroende på var i landet man bor. Jag vågar därför inte ge mig på att uttala mig generellt om barnlogopedin i Tyskland utan begränsar mig till våra egna personliga erfarenheter.
För att få komma till en logoped med sitt barn här så behövs en remiss från en barnläkare. Minns inte hur arbetsgången gick i Sverige men en remiss skrevs kanske allra först precis som här? När vi hade fått den nödvändiga remissen här fick vi även några barnlogopedmottagningar rekommenderade åt oss som vi sedan själva fick kontakta. Här är mycket av vården privat och mottagningar och praktiker ligger till stor del i vanliga villor i villaområden, så även ”vår” logopedmottagning. Vi valde att prova den som ligger närmst vårt hem först och vi fick relativt snabbt en första tid och har aldrig ångrat vårt val.
Där fick vi först träffa logopeden tillsammans med vårt barn två gånger för att hon skulle kunna ställa ”tusen” frågor till både barnet och oss föräldrar om en rad olika saker. Allt ifrån hur amningen gick under nyföddhetstiden till sjukdomar, mediciner och annat som kan påverka språkutvecklingen. Under dessa två gånger benade logopeden även ut vilka svårigheter i uttal, ordförråd och grammatik som barnet hade och om det var något som hon kunde hjälpa till med. Det bedömde hon som troligt och vi fick 10 träffar inbokade.
Efter de två första träffarna har vi föräldrar inte fått vara med. Det har varit en stund med roliga spel och knasiga ljud som logopeden och vårt barn har haft tillsammans varje måndagsmorgon. Det låter som att de har det väldigt trevligt där inne och vi är alla nöjda med träningens resultat.
En stor anledning till de fina språkliga framstegen är förstås den väldigt pedagogiska, tålmodiga, tydliga och professionella logopeden. Hon är toppenduktig, väldigt kreativ och erbjuder roliga övningar där man både ska säga, göra, fundera och klura lite. Övningarna funkar att göra både med barn som inte säger ett pip i början och görs sen svårare och svårare genom lite variationer. Vem vill inte mata kakmonster eller dinosaurier med vackra glaspärlor liksom?
När barnet har träffat sin logoped 10 gånger krävs en ny remiss. Då skriver logopeden en utvärdering av den träningen som gjorts och om hon bedömer att det behövs ytterligare träffar för att träna ytterligare. Denna tar vi med till barnläkaren som bestämmer huruvida vårt barn ska få fler logopedträffar betalda av vår krankenkasse (sjukförsäkring) eller inte. Om detta beslut tas av barnläkaren eller vår Krankenkasse låter jag förresten vara osagt.
I den fasen är vi just nu, att en utvärdering ska skrivas och en eventuell ny remiss ska fås. Det verkar som att logopeden vill fortsätta träna efter att de 10 första tillfällena är slut men vi vet inte hur tungt hennes ord väger. Vi är ju inte privatförsäkrade och därmed inte VIP-kunder i det tyska sjukvårdssystemet så vi får se.
Gillar din blogg!
Vad glad jag blir att höra det Cecilia! 🙂
Jag hoppas ni (barnet) får fortsätta om logopeden anser att det finns behov.
Blir glad när jag läser hur hon arbetat, att träna genom lek är förstås det bästa. Träna genom mer ”krav” blir det förstås tråkigt och mer motspänstigt för barnet.
Ja hon är super! Det märks att hon är van vid barn som har behov av tydlig struktur, rutiner och en konsekvent ledare. Det går inte att busa bort jobbiga övningar eller bete sig illa, då vägrar hon leka vidare. Att lekarna, spelen och övningarna är roliga och meningsfulla motiverar såklart då till att hålla sig på banan så man får göra det roliga 🙂 Försöker man och göra sitt bästa trots att det är svårt och man inte klarar det så stöttar, hjälper och puschar hon på allra bästa sätt 🙂
Intressant. Hoppas att ni får det så som ni önskar det.
Ger det framsteg? Har ert barn fått ”hemläxa” också eller är det endast genom sessionerna med logopeden? Är det på tyska? Går det bra för ert barn?
Vi märker stora framsteg och varje gång får vi hemläxor att göra eller träna på. Det är ofta spel eller bilder vi ska göra något med. Allt är på tyska och det går hur bra som helst 🙂
Det viktigaste är väl att få tid och möjligheter efter behov och det verkar tyskarna vara bra på. Här saknas det resurser enligt dom som vet! Tyvärr!
Det där med vilka resurser man ”får” beror ofta ganska mycket på vilken sorts sjukförsäkring man har här. Har man en privat sjukförsäkring (ofta dyr) tas det mycket fler prover och ”tröskeln” för att göra mer kostsamma undersökningar är lägre. Man behöver inte heller vänta så länge på en tid och man behöver definitivt inte vänta så länge i väntrummet om man är privatförsäkrad. Här är det alltså de som har råd att betala mer som får mer som i väldigt många andra länder. Sveriges VIP-patientgrupp finns också men då systemet med privata sjukförsäkringar inte ser riktigt likadant ut är den inte lika stor.
Fortsättning följer alltså? Kram
Ja det hoppas jag 🙂
Du får säkert en remiss till. Min pojke gick visserligen bara 10 ggr till logoped, eftersom det var helt onödigt (läkaren trodde inte han kunde prata, men han hade bara inte lust just då!), men i ergoterapi (arbets- lek- vadvetjagterapi) gick han i åratal. Sen är det inte hela sanningen att den som har råd får mera service, eftersom även försäkringen kostar mer (och kan vara svindyr för pensionärer, som ibland inte kan betala den) och ibland får man inte heller mera service. Och statstjänstemän har delvis denna försäkring, även om de har låg inkomst, så det är lite komplicerat. Dessutom kan även en ”vanligt” försäkrad välja att betala vård. Det är t ex inte helt ovanligt att välja att gå på sjukgymnastik och sjukmassage på egen bekostnad, fast det finns möjlighet att gå och styrketräna kommersiellt.
Numera har vi i familjen en statstjänstemannaprivatförsäkring och nackdelen är att läkare alltid försöker pracka på en onödig vård som delvis inte betalas av försäkringen – eller som man inte vill få betald av försäkringen, eftersom man kan få återbäring om man inte går så ofta till läkaren, för det tjänar de (läkarna) på. Kul med onödiga blodprov, eller hur? Ibland – sällan i min erfarenhet – får man lite förtur. Och man har ännu flera läkare att välja på än andra. Men jag gillar inte att springa hos doktorn ändå.
Ja det är sannerligen ett komplext och komplicerat system här med sjukförsäkringarna… Har en vän som fick chockhöjd premie för att hen plötsligt sågs som riskpatient och riskerade att kosta försäkringsbolaget mycket pengar i framtiden.