Dachau – ett fd koncentrationläger utanför München. Del 2.

Härom dagen publicerade jag första delen i miniserien om det fd koncentrationslägret Dachau som jag har besökt. Idag är det dags för andra delen om Dachau. Det handlar om det som finns i de byggnader i en lite undanskymd del av det före detta koncentrationslägret.

Området ligger som sagt i en lite avlägsen del av lägret. Där står de gamla tegelhusen kvar precis som de gjorde på 30- och 40 talet. Kanske är gruset i parkens gångar och på gårdsplanen påfyllt och husen renoverade och underhållna men i stort sätt ska det se ut som det gjorde då. Det var i ett av dessa hus som fångarna lurades att tro att de skulle få duscha men istället stängdes in och kom inte ut förens deras liv hade slocknat.

Både gaskammaren och krematoriet är öppet för besökare att gå in i. Det låter ju fullständigt makabert att stå inne i en gaskammare där tusentals människor dött men det var helt omöjligt att föreställa sig det så det inte var så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. För vissa kanske det hade varit en traumatiskt upplevelse men min fantasi räckte inte så långt just då. Det kanske jag ska vara tacksam för.

Hade jag inte vetat vad som hänt där inne för många år sedan hade jag nog tyckt att husen ändå såg ganska trevliga ut från utsidan. Det är fina, rustika, stabila och välgjorda tegelhus som skulle vara jättefina att renovera till bostadshus. Men nej, inte dessa hus, det skulle inte gå. De är för evigt dömda till att stå där som bevis för det fruktansvärda som människor använt dem till.

Krematoriet på Dachau var från början inte dimensionerat för de mängder människokroppar som senare kom att behöva kremeras. På området där det första, lilla krematoriet med två ugnar står står även det nyare krematoriet, med ytterligare tre ugnar. Det byggdes när verksamheten i lägret ledde till fler och fler dödsoffer och ligger i fil med ”omklädningsrum” och gaskammaren för att skapa en effektiv ”produktionskedja”. För mig känns det fruktansvärt att skriva så om människor. Att släckningens av deras liv ingick i en produktionskedja känns fruktansvärt hemskt, men så var det var ju med stor säkerhet fruktansvärt hemskt också.

I en annan del av lägret finns en länga med baracker kvar. Jag vet inte om de är de som stod där när lägret var aktivt men de ser likadana ut som de som fångarna bodde i. Där inne finns olika tidsperioders sovsalar uppbyggda och toaletter och ”badrum” finns bevarade.

Barackerna som fångarna bodde i var vid lägrets öppnande beräknade att rymma 200 personer i varje. Med tanke på att det vid befrielsen bodde ca 2000 personer i varje förstår man att det behöves byggas om fler gånger för att få plats med alla. Sovsalar från tre olika tidsperioder i lägret fanns uppbyggda och tendensen var tydlig. Ju längre tiden gick blev sängarna enklare och enklare samt mindre och mindre. På slutet är jag inte säker på att varje fånge hade varsin säng. Det är inte svårt att föreställa sig den trångboddhet som fångarna levde i. Inte en tillstymmelse till privatliv och förutsättningarna för smittsamma sjukdomar lär minst sagt varit gynnsamma.

Vill du läsa de andra delarna i miniserien om Dachau finns de här:

Dachau – ett fd koncentrationsläger utanför München.

Vill du besöka Dachaus hemsida finns den här: KZ Gedenkstätte Dachau