Ingen i vår familj följer Melodifestivalen eller Eurovision song contest. Fullständigt och totalt ointresserad är jag inte men VEM orkar att hålla fokus på dessa tävlingar och hänga med i förhandsvisningsprogram, MASSOR med deltävlingar, andra chansar OCH finaler, VEM? Uppenbarligen några miljoner Européer och en handfull kineser som tydligen för första gången i år sände tävlingen och numera vet vem Måns Zelmerlöv är.
Igår anade jag via Facebook att den stora Eurovisiontävlingen skulle hållas på kvällen och att den hölls i Österrikes huvudstad Wien ca 50 mil härifrån Ingolstadt. Jag hade inte koll på vem som skulle tävla men det fanns inte ens chans att missa om man kollade lite i sitt Facebook- eller Instagramflöde. Tur att sånna däringa sociala medier finns nuförtiden så att vi som inte har tid eller förmåga att fokusera på sånna där långdragna evenemang kan få lite sporadisk information om läget.
Idag vaknade vi i ett Europa där väldigt många numera vet vem Måns Zelmerlöv är. Vi har kollat in hans framträdande på SvtPlay och tyckte att den var väldigt bra! Bra låt, inga skräniga kostymer, rolig och effektfull ljusshow. Utan att ha sett mer än några sekunder av några andra bidrag tycker vi såklart att Sveriges Mums Mums var väl värd vinsten. Grattis Måns!!
För att återkoppla till min rubrik så känns det idag ännu bättre att vara svensk i Europa. Inte för att jag och han som sjöng eller de som skrev låten har något annat gemensamt än att vi pratar svenska och är födda samma årtionde men ändå. Jag blir stolt över att jag kommer från samma land som de som är duktig på något oavsett om det gäller att skriva böcker, sjunga, åka skidor eller skådespela. När jag tänker efter är jag faktiskt stolt över att komma från samma land som alla de som är lite halvkass på olika saker också. Jag känner nog att jag har mer gemensamt med dem. Nu hoppas vi såklart att detta spektakel skapar ett ökat intresse för Sverige, resor dit och köp av svenskproducerad musik. Willcome to Schwerige!
Självklart är det roligt när det går bra för Sverige och naturligtvis ska man vara stolt. Vi var lite stolta när vi såg Ingrid Bergmans ansikte på affischer precis överallt i Cannes 🙂
Känns lite märkligt att ”ta åt sig” av äran när man varken lyft ett finger eller känner den som är duktig 🙂 Men va tusan, de är ju svenskar så visst är man stolt! 🙂
Här i Brevik hade vi inte heller koll på läget när det var dags för Eurovision …. Men visst är det kul att Måns & co sätter Sverige på kartan ännu en gång i detta sammanhang. Det svenska musikundret har man ju hört talas om. Det började väl med ABBA?! Kram
I år har jag följt allt från början till slut, och det var länge sedan sist…
Att jag har följt beror inte på musiktävlingen och inte på Måns, mer än att han har givit sitt ansikte till alla små vardagshjältar runt om i landet, Europa och kanske hela världen. Med texten och Måns egen förklaring, så har gamla fru Helga blivit en hjälte som vårdar sin demenssjuka make, en vardagshjälte, som det aldrig pratas om.
Jag hoppas verkligen detta för upp ljuset, till att vi alla är värdda någonting i alla fall i någons ögon.
Kram och tack för ännu ett intressant blogginlägg!