Att romantisera sitt hemland.

Jag gillar att ha planer. Jag gillar att sikta mot stjärnorna och landa i grantopparna ibland. Jag försöker att inte ha för många planer, att kalla några av dem drömmar istället. Livet blir lättare att reda ut då.

Det gick fortare än jag trodde att romantisera min bild av Sverige. Även om det bara är ett år sen jag flyttade ifrån Sverige kommer bilder av barrskogar, ängar, gärdsgårdar, trähus i oändlighet, glittrande sjöar och dignande blåbärsris fram först när jag tänker på mitt hemland Sverige. Hade jag inte haft så många minnen från oändligt många slaskiga hundpromenader på vintern, gröna vintrar, regniga midsomrar, simskola i en svinkall insjö, en askall vinter i en liten stuga på landet och höstar som börjar på allvar i september hade jag haft så mycket hemlängtan att vi snart fått packa ihop våra saker och flytta tillbaka. Med de där lite mindre romantiska erfarenheterna i bakhuvudet njuter jag av vår tid här i Bayern extra mycket. Jag tänker att den dagen då jag får återförenas med överflödet av pinnstolar, trasmattor, trämöbler, rutiga bakhanddukar, skomakarlampor och gamla skolaffischer kommer tids nog. Alla loppisar ska vi inte prata om bara. Det är härligt att få längta…

Förra veckan var jag hemma med ett mina barn. En av oss hade feber och var allmänt förkyld så ingen av oss gick många meter ifrån soffan. Jag fick en märklig längtan att kolla på filmen Drömkåken med Björn Skifs och den gick faktiskt att hitta på Youtube! Inte någon vidare bra bild men oj oj oj vilken svensk modern kulturskatt. Halva den svenska skådespelareliten på 90-talet var ju med, det minns jag knappt. Svensk, töntig humor av bästa kvallisort, ajj lövv itt! Det febriga barnet tyckte att filmen var spännande och rolig men somnade sen och lämnade plats till sin mamma vid datorn. Medan han sov klickade jag mig vidare från Youtube in på svenska Hemnet. Kanske man skulle ta och köpa sig en egen drömkåk på exekutiv auktion medan ens partner är på jobbet, precis som Göran i filmen? Som tur var vaknade det febriga barnet så någon husaffär blev inte av men vad roligt det skulle varit att slå till på något fint medan min man var på jobbet. Utan att ha sett det i verkligheten, utan några familjeråd, kalkyleringar, tidsplaner eller sova-på-saken-nätter. Det kanske inte alls hade blivit katastrof, bara lite nervöst.

Hej älskling! Hur har du haft det på jobbet idag? Hur vi har haft det? Jotack bra, jag köpte ett hus i Sverige. Lånelöfte? behövs det när vi inte ska låna? Vad det kostade? Eftersom det ligger 7 mil från närmsta gatlyse och var ”ett hus för den händige visionären” kostade det inte så mycket. Hur mycket? ungefär exakt så mycket vi ägde och hade… 

Jag klickar nog vidare på Hemnet och fortsätter att drömma om ett hus med brutet tak, vid en sjö på landet i en by nära stan. Vi vet ju att vi någon gång i livet kommer att flytta tillbaka till Sverige och möjligheten att bo i ett hus igen men jag längtar inte för just nu njuter vi av att bo nära en massa annat roligt. Städer, länder, berg och vandringsleder som ligger väldigt långt bort den dagen vi flyttar tillbaka ingår i våra planer de närmsta åren istället. Vi har valt detta och är fortfarande väldigt nöjda med vårt val. För mig blev det som en liten oberäknad bonus att upptäcka hur mycket jag tycker om den svenska byggnadstraditionen, inredningsdesignen och de äldre traditionella svenska hantverken som trasmattor och finsnickerie. Allt det där var så självklart när jag bodde i Sverige men här i Bayern där pinnstolar, trasmattor och handssnickrade skåp och byråer inte är lika vanligt i vanliga hem saknar jag det lite.