Mycket kan hända när man är ute och reser. Idag är temat ”Värsta reseminnet” i Svenska resebloggars septemberutmaning. Jag har inget värsta reseminne, bara en resa som jag skulle velat slippa helt.
Jag minns bagage som hamnat eller blivit kvar i fel land på grund av strul i bagagehanteringen på flygplatser. Jag minns åksjuka barn. Jag minns missade flighter. Jag minns hotell som var så långt ifrån bilderna på sin hemsida det bara gick. Jag minns många tråkiga timmar på en flygplats på grund av en askspottande vulkan. Jag minns glömda hundkoppel (ganska jobbigt när man reser med hund) och jag minns träsmaken i rumpan jag fick på båten till Naxos.
Precis som med att utse mitt bästa reseminne har jag faktiskt lika svårt att utse det värsta. Nu låter det som att jag har så många att jag inte kan välja, så är det inte. När jag tänker efter har det ju såklart hänt en del tråkiga saker när jag varit på resor för nöjes skull men inget livsfarligt, något riktigt riktigt dyrt eller något som förstört hela resan. Ingen i de ressällskapen jag rest i har behövt söka läkarvård vad jag minns. Min man däremot lyckades pricka in en veckolång sjukhusvistelse medan han var på Cypern i sin ungdom.
En resa har jag däremot gjort som inte var någon höjdare på något sätt, den får bli mitt värsta resminne. Jag reste under senhösten 2007 till Fuengirola i södra Spanien för att säga hejdå till min mormor för sista gången. Jag åkte från ett svinkallt Sverige till ett lagom varmt och skönt Spanien, det hade varit värre om det var tvärtom. Sjukhuset hade fina och färggranna planteringar framför ingången och längs med gångvägarna växte rader av palmer. Är det inte lite orättvist att inte sjukhusen i Sverige kan ha det för att lätta upp stämningen lite? Allt med själva resandet gick bra men hur kul är det att resa när anledningen är att få säga hejdå en sista gång i livet? Min mormor somnade för sista gången den 26 december 2007. Nu vaktar hon hundar för glatta livet och kramar min lilla Loca och tant Ditchi extra hoppas jag.
Jag kan verkligen förstå att det var den värsta resan – låter jobbigt även om det säkert kändes bra att resa dit också! Jag har faktiskt rest till Cypern en gång för att göra slut med min dåvarande pojkvän som jobbade där, det var inte heller så kul 😉
Det var nästan lite imponerande att flyga dit för en dumpning, jyst gjort. Många andra hade nog försökt få till det på telefon 😉 Det var kanske innan Skype, Viber och FaceTimes tid?
Fint skrivet! Kram
vilken oerhört sorglig resa det måste ha varit… 🙁
Ja det var det ju såklart men det hade känts ännu värre om det inte var så vackert, varmt och skönt när vi var där.