Jag kunde ca 10 tyska ord när vi flyttade hit för två år sedan. Nu kan jag betydligt fler men hujeda mig sånt sjå jag har att hålla isär vissa av dem! Idag tänkte jag bjuda er på de ord jag har allra svårast för och förhoppningsvis får jag lite medhåll av er kära läsare.
Wieder und weiter (igen och vidare).
Dessa två är riktigt knepiga ibland. De betyder ju inte helt och totalt olika saker vilket gör min hjärna smått förvirrad.
Wann und wenn (när och ifall).
Dessa två är som en hel del andra tyska ord förvillande lika men råkar man blanda ihop dem så får det man säger en helt annat innebörd. Det är ju faktiskt en avsevärd skillnad på att säga ”När jag blir rik” och ”Ifall jag blir rik”, det första låter helt klart mer positivt.
Bis, nach, zu, zum und zur (till)
Det här kommer nog för all evighet vara en gåta för mig, varför det inte kan få finnas ETT ord för ”till” på tyska? Detta är megasvårt att automatisera och säga rätt kan jag tala om.
Gesicht, Geschichte und gesucht (ansikte, historia och sökte)
Egentligen har jag nog mest svårt med de två första, de låter förvillande lika. Tyvärr betyder de helt olika saker så fler än en gång har det blivit goddag yxskaftsvar när jag säger det ena men menar det andra.
Kirsche und Kirche (körsbär och kyrka)
Dessa två är mina allra svåraste ord som tillsammans med de två ovanstående toppar min ord-jag-blandar-ihop-lista. Jag provar alltid att säga de båda först för att känna vilket som känns rätt och pratar jag med någon jag känner frågar jag alltid vilket jag ska säga. När jag försökte få lite språkcoachning av mina barn och testade att säga ”Kann ich eine Kirche essen?” (kan jag äta en kyrka) rynkade de bara på ögonbrynen och sa ”nej”. De höll inte ens med om att orden var lika! Jag misstänker att personer som ska lära sig svenska kan ha lite samma problem med typ körsbär och körbar, nästan samma men ändå inte.
Ihn, Ihnen und ihr (han, dem, deras/hennes/ni).
Prova att säga de tre orden högt efter varandra så hör ni hur svårt det är att göra skillnad på dem om det går lite snabbt. Jag tycker för övrigt att svenskans den, de, dem, och hon, han, hen inte är helt lätt heller faktiskt. Jag hoppas att mitt språköra bara är lite sent i utvecklingen för såhär kan jag ju inte ha det.
Euch, uns, eucher und unser.
Ni hör ju själva, alla fyra låter likadant, kommentarer är överflödiga.
Nach Hause und zu Hause (hem och hemma)
Dessa två sa jag antagligen konstant fel på innan någon vänlig själ informerade mig om skillnaden dem emellan. På tyska gör man nämligen skillnad på om man är på väg hem eller om man är hemma, vilket markeras med nach eller zu. Det är lite mer invecklat än så men jag tror ni förstår min förvirring när nach och zu kan betyda typ samma sak i andra kontexter.
Zwischen und schwitzen (mellan och svettas)
Dessa två rackare ser ju inte så lika ut men prova att säga dem så får du se att skillnaden blir mindre. Nu kan jag inga tungvrickarramsor på tyska men dessa två måste helt klart finnas med i någon som motsvarar den svenska ”Sju sjösjuka sjömän….” Att de två orden betyder rätt olika saker har tex lett till att jag informerat mina klasskamrater om att jag svettas böcker (Schwitzen die Bücher …)
Tack och lov finns det många tyska ord som är lika sina svenska motsvarigheter. Här får ni några exempel, vissa lättre än andra att förstå kanske? Treppe, Hängematten, Hai, Kapitän, Schaufel, Säbel, Drache, Meuterei, düster, verschwunden und harmlos. En ledtråd är att jag har hämtat dem från en barnbok om pirater.
Kanske har du har du några egna ord som du alltid måste tänka efter när du ska säga så det inte blir fel?
Jag har inte kommit så långt i spanskan att det är ett fåtal jag blandar ihop, tycker jag blandar ihop det mesta!
Ibland får man ta till trix! I engelskan får jag tänka till några gånger mellan Tuesday och Thursday. Jag brukar få tänka att torsdag har ett R i sig och det har Thursday också. I ditt fall med Wänn und wenn (när och ifall), kan Ä hjälpa, att Wänn och när båda har ett Ä?
Det är sannerligen inte lätt 🙂
Fast Wänn har inget ä. 😉 Jättekul med språkfel! Kämpa på! Prata lite sluddrigt så hörs inte felen! 😉
Första stavfelet hittat! Grattis Åsa, du vinner ära och berömmelse 🙂
Dä ä da int lätt dä hära!! Kram
Nä de ere int 🙂
Oj tur att jag inte måste lära mig tyska, haha. När jag var där och träffade min brevvän när jag var typ jätteung (jag läste ju franska men fick ändå en tysk brevvän, det fanns visst för många av dem) lärde jag mig ordet kirschkernweidspucken (stavningen säkert helt åt helskotta men det ska typ betyda ”körbärskärnedistansspottning”) för det ägnade vi oss åt i trädgården. Kan också säga sånt som ”ein wohnmobil, zwei grosse, mit strom” och annat sånt som man måste kunna när man checkar in på en camping haha. Men annars blir jag mestadels sur på alla tyskar som utgår från att de kan prata tyska med mig när vi möts på spanska/italienska/kroatiska campingar osv. Om de inledde med ”spreschen sie deutsch?” eller nånting skulle jag säkert bli mer vänligt sinnad. Men de pratar bara på i en halvtimme, tills jag blir sur och svarar på svenska, haha. Observera! All stavning i detta inlägg är totala gissningar… 😉
Du är inte helt fel ute med dina stavningar, du borde kanske satsa på tyskan lite? 🙂
Nä asså tyskar gillar ju sitt språk men jag träffar fler och fler (tyskar) som stör sig på det där och tycker att det bromsar dem i sin utveckling av engelskan. Att ALLT dubbas tex gillas absolut inte av många yngre tyskar 🙁
Det är inte lätt det där med språket. Men av konstig anledning förstår de infödda vad man menar ändå. Jag vet en gång vi hade en invandrarpojke hos oss på fritids. Vi sa till honom, sätt dej gärna ner. Han tittade förvånat på oss. Senare berättade han att han trodde vi sa, sätt dej på din hjärna. Kämpa du på, jag tycker du är duktig och ibland får man bjuda på det om det blir tokigt.
Kram!
Jag håller verkligen med pojken. Huuur ska man vet om någon säger gärna eller hjärna?! Hjul och jul, får och får, ren och ren är ju inte heller helt lätta att hålla isär 🙂
Jag brukar alltid börja med att säga något på svenska först. På något sätt så ger det mig en ursäkt om jag säger fel.
Som du säger så är det många ord på tyska som är förvillande lika fast betyder så olika saker.
Själv är min tyska hellre än bra, och grammatiken, skall vi inte tala om. Men de som känner mig vet och ibland snällt påpekar vad jag sagt för fel.
Man får ta lärdom av det som finns.
2014 var vi nere i Husum, Nordfriesland på semester.
Jag hade inte pratat tyska på många är och vågade knappt öppna munnen.
Vänner kände igen mig och kom och pratade och jag stammade och försökte komma ihåg vad saker hette plus att inte göra de fel som du radar upp, gick dåligt.
Mor hamnade på sjukhuset där och helt plötsligt fanns det inte tid att tänka, nu var det bara att prata på med personalen. Många var de som reagerade på vårt svenska namn Larsson och visste inte hur de skulle kommunicera med mig. Då sade alla att ”Herr Larsson pratar bra tyska”.
Mor syster i Rendsburg hade vi inte fått tag i på flera år och inte barnen heller.
Jag bror och en bekant åkte hem till dem men huset var borta och vi misstänkte det vi befarade.
Började knacka dörr på gatan om någon kunde ge besked. Till slut fick vi napp och blev bekanta med ett par som verkligen blev glada över att se oss. Hon hade försökt leta efter oss men inte lyckats. Nu blev det samtal i flera timmar om ditt och datt. Nu pratade jag utan och tänka och det funkade.
Men skulle nog inte vilja höra mig på en inspelning från samtalet, för jag skulle nog skämmas något förskräckligt över vad jag egentligen hade sagt.
Roligt att höra att din tyska gick att skaka liv i efter flera år 🙂 Ibland tänker jag att det skulle vara roligt att höra hur jag pratade för ett år sen bara för att bekräfta att jag faktiskt förbättrar mig i stadig takt 🙂
Ja jag bodde ju mycket i Tyskland som barn. Men så blir det en period då man inte vill ”umgås” med föräldrarna. Tyvärr måste jag säga.
Far pratade bara lite tyska så all kommunikation hemma var på svenska.
Men nu är jag gammal och klok/dum så jag bryr mig inte så mycket numera 😉
Det är rätt kul, det du tar upp om tyska språket. Språk är absolut en färskvara. 😉
Nu blev jag speciellt intresserad av tyskan redan som 14-åring och lusläste grammatiken och gick ut med högsta betyg. Tog alla tillfällen att prata med tyskar.
Så gick åren, och man glömmer.
Men 2006 träffade vi våra tyska campingvänner, och sedan dess använder jag språket mycket. För DE vägra prata svenska, trots 35 somrar i Sverige. Suck. Men jag tar det positivt, jag får min träning 😉
Kram!
Är det ändå inte lite märkligt att man tillbringar 35 somrar i ett land utan att råka lära sig förståbar svenska? De kanske kan men vill låta dig träna 😉
Vilket härligt inlägg! Jag känner igen många ord (som jag trodde att jag hade glömt) efter mina tre år med tyskalektioner i högstadiet. I vanlig ordning är det enklare att förstå ett annat språk än att prata det.
Ha en riktigt fin helg!
Jag tycker mig ha kommenterat detta inlägg, men kanske kommentaren ändå försvann på nåt sätt 🙂 Jag hade efter mina första kurser i tyska lite svårt för ordet ”ganz”, som jag tyckte liknande svenskans ”ganska”. Blev nästan lite förnärmad när någon tyckte att jag ”bara” var ”ganz gut” på tyska. Personen menade ju i själva verket att jag var väldigt bra (för att ha gjort grundkurserna vill säga). 😉
Har ungefär samma problem med ”ganz” och har fått ångra mig flera gånger när jag råkat säga ”Ich verstehe ganz gut.” 🙂
PS: Jag hittade en kommentar från dig i skräpfiltret för ett tag sen som jag godkände. Märkligt att den inte kom upp här (om det nu var till detta inlägg…)
”Wenn” betyder både ”när” och ”om” och används när man pratar om nutid och upprepade handlingar i förfluten tid.
”Wann” betyder ”när” och används i frågor.
”Als” betyder ”när” och används om enstaka handlingar i förfluten tid.