Jag älskar att blogga, jag älskar mig blogg. Den ger mig så galet mycket mer än lyckan att få skicka ut små krumelurer och bilder i cyberspace. Jag älskar det mesta backstagearbetet som inte syns och jag älskar att lära mig nya saker. Det gör man nästan varje dag som bloggare.
När mina mostrar var och hälsade på hade vi lite julklappsutdelning och jag fick en almanacka som jag ska använda till min blogginlägsplanering, jättebra! Jag fick, efter att ha kallat en av mina mostrar för Crazy Catlady på skoj, höra att jag nog minsann var en sån där Crazy Bloglady. Kan ligga lite sanning i det då jag då och då (eller ofta) kommer med kameran i näven och ropade ”app, app, app fota först!”. Det är när något som kanske eventuellt i framtiden skulle kunna bli stoff till ett inlägg eller användas som fin illustration inträffar. Låter det jobbigt? Inte ett dugg, känner jag så så gör jag det inte. Ibland struntar jag i att langa fram kameran och upplever istället det som händer med båda ögonen öppna istället för att försöka hålla ena ögat stängt och titta med det andra genom kameran.
Min familj är redan ganska vana vid detta. De kan plocka blommor i slowmotion så jag hinner trycka av några bilder, vänta med att börja äta tills kakan är fotad eller lägga upp frukt i fruktskålen och utropa ”kolla va fint! ska du komma och ta kort?”. Min man är för övrigt högst delaktig här på bloggredaktionen när frågor som strategi, IT-frågor och allmän peppning behöver diskuteras med redaktören. Vi är ett jäddrans bra team bakom den här bloggen ska ni veta!
Ni som bloggar, hur ser andra på ert bloggande? Ni som INTE bloggar, verkar vi bloggare lite märkliga med allt fotande och pratande om inlägg, kommentarer, besöksstatistik och blogglayoter?
Blogglandia är en mycket speciell värld. Den världen befolkas av generösa, påhittiga, vetgiriga, kontaktsökande, specialintresserade, skrivkunniga, fotogeniala och allmänt goda människor. Men visst undrar man ibland vad man håller på med!! Men det blir mycket gjort eftersom man gärna vill bli klar så att man kan fota ……
Kram från ett kallt & frostigt Evatorp
Bloggvärlden är verkligen fullsmockad av fina människor! Ibland blir jag helt förskräckt när jag läser eller hör om bloggare som får elaka, dömande, hatiska och hotande kommentarer på sina bloggar 🙁 Jag förstår mycket här i världen men att lägga tid och energi på att skriva dumheter till andra har jag svårt att förstå att man ens lägger tid på faktiskt.
Jag är lite som du var gäller fotandet. Jag fotade mycket innan jag började blogga också, men nu fotar jag saker som jag inte skulle fotat annars och tycker det är ännu roligare. Familjen har vant sig och brukar till och med säga att det där borde du fota mamma. Min man kommer också med idéer till bloggen ibland : ”Det där måste du skriva om!” och så är han ju min korvekturläsare.
Jag har nog också börjat fota mycket mer annat än ”bara” min familj sen bloggen blev mer offentlig. Plötsligt ser jag så mycket jag vill fota att jag kan bli lite stressad men jag försöker alltid tänka att ”mister du en står dig tusen åter”. Det kommer ALLTID nya chanser att fota fina saker vilket jag glömmer ibland i min iver 🙂
Att ha en korvekturläsare är toppen! Tyvärr har jag inte någon men min kollega hjälper till med andra bra saker 🙂
Igår blev vi bjudna på räkor här i Ängelholm men det dröjde tills alla fick hugga in. Fota först! Vet inte riktigt vad andra tycker… haha 😉
Klart man ska fota räkorna för jösse namn! 🙂
Ibland undrar man dock vad nya bekantskaper tänker. Tänk att bjuda in ett par bloggare till typ Nobelmiddagen 🙂 App app app Calle Gustav! Fota först! 🙂 Ha ha!
Jag känner så igen mig 🙂
När vi hade en liten bloggträff här i Luleå föll det sig helt naturligt att vi skulle fota maten innan vi högg i. HELT naturligt!
Min familj har vant sig vid att jag sackar efter ibland eller att de får stelna till så jag hinner fota lite. Men precis som du, försöker jag även lägga undan kameran för att uppleva med båda ögonen. Eller så hänger jag kameran runt halsen och trycker av lite random….
Jag är så värdelös på att fota mat så jag brukar skippa det 🙂 Däremot sackar jag ofta efter för att jag ska ta 10 bilder på ett löv på asfalten eller en blomknopp med vattendroppar på 🙂
Hehe, jag är ju ingen livsstilsbloggare med hemmabilder, så jag glömmer väldigt ofta att fotografera, förutom när vi är ute på utflykt med fina scenerier. Då är jag laddar och hamnar alltid efter de andra på promenaderna…
Tänk en grupp bloggare på vandring, vi skulle aaaaldrig komma fram 😉 Ha ha!
Haha, vilket roligt inlägg 🙂 Min sambo är van vid mitt fotande och kan i perioder tycka att det är lite tröttsamt. Han älskar till exempel när jag lämnar kameran hemma om vi går en promenad för tydligen är det sååå jobbigt att stanna ibland 😉 I övrigt så är jag faktiskt lite blyg med att fota andra och ihop med andra så jag vet inte hur andra tänker och tycker om mitt bloggande 😛
Jag är också lite blyg att fota andra människor än de i min familj, det känns som jag tränger mig på. Det där med att lämna kameran ibland är nog bra, då kan man fokusera på annat. Braiga fototillfällen fortsätter ju att komma så de man missar gör inget 🙂
Ickebloggares syn på bloggare är ”Jaha, det går väl snabbt att skriva lite text, vad hetsar du om?”. De har inte fattat någonting men det fina är att de inte behöver fatta något heller. 🙂
Skulle alla förstå hur många timmar det ligger bakom vissa inlägg skulle de kanske inte kunna läsa gratis utan att skämmas 😉 Skämt å sido, det är nog tur att man inte har stenkoll på hur mycket tid man lägger ner. Då blir det liksom så tydligt hur knasig man är 🙂