Vandring nerför Schliersberg.

Alla som planerar friluftsaktiviteter runtom i världen vet att väder och vind kan ställa alla planer på ända. Sandstormar orkaner, monsunregn, jordbävningar och andra naturkatastrofer kan sabba ens ambitiösa planer att få se och uppleva moder naturs vackra gåvor. Eller så kan det tex bara regna lite under natten så att en provåkning av en rodelbana nedför en alptopp måste skippas. Det kan ju trots allt vara farligt. Planer ändras och revideras, blir kanske bättre, blir kanske sämre. Vi är vana att tänka om.

Första stoppet på vår lilla roadtrip i de tyska alperna var Schlieersee. Där parkerade vi vid linbanans dalstation och åkte med den upp på Schliersberg. Väl uppe möttes vi av en bister linbanevakt som inte lät oss åka rodelbanan för att den var för blöt. Utan att veta vad som är så farligt med att den var lite blöt hade jag lätt kunnat sätta mig och åkt ner. Vem vet, det kanske var förenat med livsfara. Jag kanske hade flugit ur banan med raketfart i någon av de kraftiga kurvorna och fortsatt nerför den lilla alptoppen utan åkdon. Det hade kanske också varit roligt men jag fick aldrig chansen att prova, det satte den bistra gubben på toppen stopp för. Eftersom vi istället för att åka rodelbanan ner fick vandra var det tur att vi valde vi att åka linbanan uppför berget. Det där med att gå uppför berg valde vi att vänta med att introducera för våra barn. Det räckte att gå nerför, det var ganska jobbigt också.

Uppe på toppen fanns den trevliga hotellrestaurangen Schlierbergalm som serverade klassisk och traditionell tysk mat. Knödel, spätzle, schnitzel, apfelshorle och weißbier var några av sakerna som fanns på menyn. Som tur var fanns även en vegetarisk knödel som var baserad på ost och grönsaker, otroligt gott! Eftersom det var Vatertag (farsdag) satt där flera lederhosenklädda sällskap och firade familjens Vater och Opa innan vandringen nerför berget. Runt restaurangen fanns både pool, en bergodalbanelik rodelbana för äldre barn, studsmattor av stor modell, bollhav och en hinderbana för barn. Vi hade nog kunnat roa oss en halv dag där uppe på toppen. Nu testade vi bara hinderbanan innan vi mätta och nöjda började vandra neråt dalen. Efter 100 m blev halva familjen kissnödiga. Orutinerat att inte gå på toa innan man går ut, att vi aldrig lär oss. Vandringsleden ner till bilen var grusväg i serpentiner så den var lättvandrad och trevlig med fin utsikt. Hade vi haft barnvagn med oss hade det funkat det också.

Här i Tyskland är solceller väldigt vanligt men en parkeringsautomat med en på har vi aldrig sett innan.

Berg i förmiddagsdimma.

Hotellet hade väldigt fina rabatter med alpväxter.

Lekplats med imponerade utsikt.

Välgjord och rolig hinderbana.

Utsikt från vandringsledens början.

Landskapet vi gick vi igenom var väldigt grönt och blommigt.

De imponerade stora kossorna med imponerade stora klockor om halsen.

Lättvandrad och barnvänlig vandringsled med fin utsikt.

Lite speciellt att ha en trädgård som lutar likt en störtloppsbacke.