Igår var det föräldramöte på skolan inför höstens skolstart. Ett av våra barn ska börja skolan så vi var inbjudna. Lika spännande för alla föräldrar till skolstartsbarn. Extra spännande om man inte känner till systemet och skolkulturen med sina ”självklarheter” och ”big-no-nos”
Skolsystemet här skiljer sig nämligen lite åt om man jämför med Sveriges. Den stora skillnaden är kraven som ställs på barnen och den tidiga sorteringen av vilka som ska ges möjlighet att läsa på högskola eller universitet i framtiden. Det skulle kunna bli en helt egen inläggsserie om just skolsystemet här, vi får se om den kommer i framtiden. En svensk som bara hört lite om hur det tyska skolsystemet fungerar kan lätt bli aningen förskräckt. Som med allt annat är det inte svart eller vitt och naturligtvis har allt flera sidor. Kanske återkommer jag till detta, vi får se.
På mötet gicks allmän info som datum, tider och annan bra-att-veta igenom. Även hur vi föräldrar ska hjälpa våra barn att lära sig ta eget ansvar, att ta med rätt saker och att vara aktsamma med dem. Detta pratas det mycket om här i Tyskland och det poängteras på alla föräldramöten. Att vi föräldrar i små steg ska vänja våra barn och att träna dem att ta ansvar för sig själva och sin utbildning lägs det stor vikt vid. Det är som tur är inte frågan om kadaverdisciplin utan mer en behaglig invänjning i hur livet faktiskt är.
Rektorn informerade även om ett 4-årigt projekt som skolan tillsammans med ett universitet ska genomföra med start i höst. Det är en tvåspråkig klass där undervisningen ska vara på 50% tyska och 50% engelska. Man får anmäla sitt barn och sen väljs ca 20 barn ut. Detta vill ”vi” såklart vara med på så vi får se hur det går. Det lät väldigt intressant och vår förhoppning om ”vi” kommer med är att de pedagogerna som har valt att vara med är genuint språkintresserade och kanske till och med har speciell kompetens om flerspråkighet. Vi får se…
Om ett halvår börjar den lille orangeklädda 1,5-åringen på bilden skolan.
Spännande! Då börjar ett nytt liv för A och övriga familjen med förstås.
Kram från mamma/mormor
Det känns overkligt på något sätt när du berättar om att A snart ska börja skolan. Man tänker inte riktigt på hur mycket barnen växer, särskilt när man inte träffar dom så ofta nu.
Det är jättespännande att få höra om tyska skolan och hur den fungerar eftersom jag själv är inne så mycket i svensk skola. Kram.